Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Fjortonde artikeln. Om den kyrkliga makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KYRKLIGA MAKTEN.
331
af människor förkunnade ordet är verksamt, så att vi icke skola
vänta på något annat ord ifrån himmelen. Men om
människostadgarna kan icke ordet: Den som hör eder, han hör mig, gälla,
ty Kristus fordrar, att de skola lära så, att man hör honom
själf, och därför säger han: han hör mig. Därför vill han, att
hans röst och hans ord, men icke människostadgar, skola af oss
höras. Detta ord, som på det kraftigaste talar för vår mening
och som innehåller den viktigaste lära och största tröst,
förvränga nu dessa åsnor och tillämpa det på sådana struntsaker
som olika slags mat och kläder samt dylikt.
De anföra äfven Ebr. 13: 17: Våren edra ledare hörsamma.
Detta ord kräfver lydnad mot evangelium, ty det grundlägger
icke ett biskopsvälde utom evangelium. Icke heller böra
biskoparna stifta några stadgar i strid mot evangelium, eller tolka
sina stadgar i strid mot evangelium. Då de göra detta, äro vi
förbjudna att lyda dem enligt Gal. 1: 8: Om och vi eller en
ängel från himmelen annorlunda predikade evangelium för
eder, än vi hafva predikat för eder, han vare förbannad.
Samma svar gifva vi äfven mecl afseende på Matt. 23: 3:
Allt hvad de säga eder, det hållen och gören, ty det är tydligt
att därmed icke i allmänhet befalles, att vi skola hålla eller göra
allt hvad det än må vara, ty på ett annat ställe (Apg. 5: 29)
bjuder den heliga Skrift: Man måste mer lyda Gud än människor.
Om de sålunda lära något ogudaktigt, så böra vi icke lyda.
Men just detta är ogudaktigt, att människostadgar äro
gudstjänster, ja nödvändiga gudstjänster, och att de förtjäna
syndaförlåtelse och det eviga lifvet.
Våra motståndare förevita oss slutligen cle offentliga
förargelser och upplopp, hvilka hafva uppstått med vår lära såsom
förevändning. Härpå vilja vi i korthet svara. Om man ock
ville samla alla förargelser i en hop, så har dock den enda
artikeln om syndernas förlåtelse, nämligen att vi för Kristi skull
af nåd få syndernas förlåtelse genom tron, medfört så mycket
godt, att detta öfverskyler alla olägenheter. Och denna artikel
har ock från början förvärfvat Luther icke blott vår bevågenhet
utan äfven mångas, hvilka nu bekämpa oss. »Den forna vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
