Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Dr. Martin Luthers företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
SCHMALKALDISKA ARTIKLARNA.
möjlig möda att förhala och förhindra kyrkomötet. De, som lefva
efter mig, skola dock sålunda hafva mitt vittnesbörd och min
bekännelse att framlägga angående den bekännelse, som jag förut
har afgifvit, vid hvilken jag alltjämt fasthåller och med Guds
nåd äfven framdeles skall komma att fasthålla.
Ty hvad skall jag säga? Huru skall jag framställa min
klagan? Jag lefver ännu, skrifver, predikar och föreläser dagligen,
och dock finnas giftiga människor — icke blott ibland
motståndarna, utan äfven falska bröder, hvilka låtsas tillhöra de våra
— hvilka understå sig att anföra mina skrifter och min lära emot
mig själf samt låta mig se och höra detta, ehuru de väl veta,
att jag lär något annat. De vilja utsmycka sitt gift med mitt
arbete och vilja förleda de stackars människorna genom att
åberopa mitt namn. Hvad skall väl då ske efter min död?
Jag borde ju svara på allt, medan jag ännu lefver. Ja, men
hur skall jag ensam kunna tillstoppa alla djäfvulens gap?
Särskildt svårt är det med dem — de äro ju alla giftiga — hvilka
icke alls vilja lyssna till eller taga reda på hvad vi skrifva, utan
i stället med all ifver bemöda sig om att på det skändligaste sätt
förvränga och förfalska våra ord, ja, om möjligt hvarje deras
bokstaf. Dem må djäfvulen svara eller till sist Guds vrede, såsom
de förtjäna att få svar. Jag tänker ofta på den gode Gerson, som
var i tvifvelsmål om, huruvida något godt borde offentligt
skrifvas. Gör man det icke, så försummar man många själar, hvilka
man kanske kunde rädda. Men gör man det åter, så är djäfvulen
strax framme med otaliga, giftiga tungor, hvilka förgifta och
förvränga allt, så att det icke må bära någon god frukt. Men
hvad de därmed vinna, ligger dock i öppen dag. Ty medan de
så skändligt beljugit oss och genom lögner sökt kvarhålla
människor hos sig, har dock Gud fört sitt verk framåt och har gjort
deras skara allt mindre samt förökat vår, han har låtit och låter
alltjämt deras lögner komma på skam.
Jag vill berätta en historia. Det liar varit här i Wittenberg
en från Frankrike utsänd doktor, som offentligt har sagt oss, att
hans konung vore förvisso öfvertygad om, att hos oss funnes ingen
kyrka, ingen öfverhet, intet äktenskap, utan alla lefde tillsammans
såsom en boskapshjord och enhvar gjorde hvad som föll honom
in. Säg mig nu, huru skall det blifva att inför Kristi domstol
möta oss för dessa, hvilka genom sina skrifter inbillat konungen
och andra länder dylika grofva lögner, som de hafva utgifvit
såsom idel sanning? Kristus, allas vår herre och domare, vet väl,
att de ljuga och hafva ljugit, och jag vet ock för visso, att de
skola nödgas höra hans dom öfver detta. Gud omvände dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
