Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Om påfvens makt och öfverhöghet (primat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PÅFVENS MAKT OCH ÖFVERHÖGHET. 99
de ock, att mail skall tvifla om, huruvida man får
syndaförlåtelse. Ingenstädes lära cle, att synderna förlåtas af nåd för
Kristi skull samt att vi genom att tro detta få våra synders
förlåtelse.
Pä så sätt fördunkla de Kristi ära och beröfva samvetena
den fasta trösten samt afskaffa den rätta gudstjänsten,
nämligen öfvandet af vår tro i kampen mot förtviflan.
De hafva fördunklat läran om synden och uppdiktat
människostadgar om syndernas uppräknande, hvilket har haft
många villfarelser och äfven förtviflan till följd. De hafva ock
uppdiktat tillfyllestgörelser, genom hvilka de likaledes ställt
Kristi välgärning i skuggan.
Häraf har åter aflaten uppkommit, hvilken är idel lögn,
som man för vinnings skull har uttänkt.
Huru stora missbruk och hvilket fruktansvärdt afguderi
har icke sedan åkallandet af helgonen alstrat! Ocli hvilka
skändligheter hafva icke uppstått genom stadgandet om celibat!
Huru mycket mörker liar icke läran om klosterlöften
utbredt öfver evangelium, i det att de föregifvit dessa löften
utgöra en rättfärdighet inför Gud och förtjäna sjaida förlåtelse!
Hvad som är Kristi förtjänst hafva de sålunda tillskrifvit
människostadgar och alldeles utrotat läran om tron. De hafva
påstått iakttagandet af sina narraktiga stadgar vara en
gudstjänst och en fullkomlighet och satt sådant framför de
kallelsegärningar, som Gud fordrar och anbefaller. Dessa villfarelser
kunna icke heller anses vara ringa, ty cle kränka Kristi ära och
fördärfva själar. De kunna därför icke med tystnad förbigås.
Till dessa villfarelser komma ytterligare tvenne stora
synder. Den första är att påfven med orättfärdig grymhet och
lifsstraff försvarar dessa villfarelser. Den andra är, att han
beröfvar kyrkan dess domsrätl och icke tillåter kyrkliga
lärostrider att på rätt sätt afgöras. Ja, han påstår sig stå öfver ett
allmänt kyrkomöte och kunna upprifva kyrkomötenas beslut,
hvilket kyrkolagsstadgarna stundom oblygt uttala, och vi
hafva exempel på med hvilken hänsynslöshet påfvarna hafva
till-lämpat detta.
25 — 110630. Bens o v. Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
