Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Om påfvens makt och öfverhöghet (primat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PÅFVENS MAKT OCH ÖFVERHÖGHET. 101
vens utan kyrkans, så höfves det särskildt konungarna att
stäfja det påfliga själfsvåldet och draga försorg om, att kyrkan
icke beröfvas makten att enligt Guds ord döma och besluta.
Och liksom alla kristna böra förkasta påfvens alla öfriga
villfarelser, så böra de ock tillrättavisa påfven, clå han
undandrager sig och vill hindra, kyrkan från en verklig rannsakning
och dom.
Äfven om sålunda biskopen i Rom skulle på grund af
gudomlig rätt innehafva primatet, så bör man dock icke, när
han försvarar ogudaktiga gudstjänster och en mot evangelium
stridande lära, lyda honom, utan man måste motstå honom
såsom antikrist.
Påfvens villfarelser äro uppenbara och stora, och
uppenbar är äfven den grymhet, som han öfvar. Yi veta det vara
Guds befallning, att vi skola fly afguderi, falsk lära och
orättfärdig grymhet. Därför hafva alla gudfruktigt människor
stora, tvingande och uppenbara skäl till att icke lyda påfven.
Och dessa tvingande skäl lända de gudfruktigt till tröst
gentemot alla beskyllningar för att de skulle vålla anstöt samt
åstadkomma söndring och tvedräkt.
Men de som hålla med påfven samt försvara hans lära och
gudstjänst, de befläcka sig med afguderi och hädiska meningar,
och de blifva medskyldiga till de fromma människors blod,
hvilka påfven förföljer, de kränka Guds ära och förhindra kyrkans
välfärd, emedan de för all framtid understödja villfarelser och
skändligheter.
Om bishoparnas makt och domsrätt.
Evangelium gifver dem, som förestå församlingarna,
uppdraget att lära, evangelium, förlåta synder och förvalta
sakramenten samt därjämte äfven domsrätt, nämligen uppdrag att
från församlingsgemenskapen utesluta dem, hvilka begått
uppenbara brott, samt åter aflösa dem, hvilka bättra sig.
Af allas, äfven våra motståndares, bekännelse är det tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
