Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA BUDET.
437
slags gudstjänst. Men härvid har enhvar gjort det till gud,
hvaraf han har hoppats något godt, hjälp och tröst.
Så hafva t. ex. cle hedningar, som satte sin tillförsikt till
makt och herravälde, gjort sin Jupiter till den högste guden;
andra åter, som traktade efter rikedom, ]y eka, njutning och
goda dagar, dyrkade Herkules, Merkurius, Venus och andra;
cle hafvande kvinnorna Diana eller Lucina o. s. v. Hvar och en
gjorde härvid till gud den, af hvilken han hoppades få det,
som hans hjärta begärde. Äfven enligt alla hedningars
mening betyder alltså att hafva en gud att förtrösta och tro på
honom. Felet är dock, att deras förtröstan är falsk och orätt,
ty den gäller icke clen ende Guden, utom hvilken i sanning
ingen är Gucl i himmelen eller på jorden. Därför hafva
hedningarna i själfva verket gjort sina egna diktade inbillningar
och drömmar om Gud till af gudar och förtröstat på det rena
intet. Så är det med allt afguderi, ty det består icke blott däri,
att man uppställer en bild och tillbeder den, utan det består
framför allt i hjärtat, som är vändt åt annat håll, söker hjälp
och tröst hos skapade varelser, lios helgon eller djäflar, och
icke frågar efter Gud, icke väntar så mycket godt af honom,
som att han skulle vilja hjälpa oss, och icke heller tror, att det
goda, som vi få, kommer från honom.
Dessutom är det också en annan falsk gudstjänst och det
svåraste afguderi, som vi hittills hafva bedrifvit, och som ännu
är gängse i världen och hvarpå äfven alla andliga ordnar92 äro
grundade, ett afguderi som blott rör samvetet, nämligen när
man söker hjälp, tröst och salighet i egna verk och är förmäten
nog att af Gud vilja tilltvinga sig himmelen, i det att man
räknar ut, huru mycket man har skänkt till kyrkan, huru
mycket man har fastat, hållit mässor o. s. v., förlitar sig och
pockar därpå, såsom ville man icke hafva något af Gud till
skänks, utan själf förvärfva och mer än väl förtjäna det, så
att Gad liksom måste stå oss till tjänst och vara vår gäldenär
samt vi åter hans fordringsägare. Hvad är väl detta annat
än att af Gucl göra en afgud, ja en äppelgud,93 samt anse sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
