Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA BUDET.
439
högt och stort och icke menar sig kunna taga det lätt.
Rannsaka och utforska väl ditt eget hjärta, så skall du finna, om
det håller fast endast vid Gud eller icke. Har du ett hjärta,
som af Gud förväntar idel godt och särskildt under tider af
nöd och brist icke frågar efter något eller någon annan än Gud,
då har du den ende rätte Guden. Förtröstar ditt hjärta åter
på något annat och väntar sig däraf mer godt eller större
hjälp än af Gud samt därför icke skyndar till honom utan
flyr bort från honom, då det händer dig något ondt, så har du
en afgud.
På det att man må se, att Gud icke vill, att man slår detta
bud i vädret, utan att man med allvar aktar därpå, har han
fogat till detsamma först och främst en fruktansvärd hotelse,
men därefter ock ett skönt, tröstrikt löfte, hvarom man äfven
skall flitigt tala och förehålla det för de unga, på det att de
må besinna och minnas detta:
Jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som
hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje
och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd intill
tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.
Fastän dessa ord gälla alla buden — såsom vi längre fram
skola höra —, så äro de dock fogade just till detta hufvudbud,
liksom det ju ock för en människa framför allt är af vikt, att
hon har ett rätt hufvud, ty där hufvudet handlar rätt. där
* måste ock hela lifvet lefvas rätt, och tvärtom. Af dessa ord
må du därför lära dig, huru Gud vredgas på dem. som
förtrösta på något annat än honom, och å andra sidan huru nådig
och god han är mot dem, som af hela sitt hjärta tro och
förtrösta på honom, så att vreden icke upphör förr än in i fjärde
släktled, men välgärningen och godheten sträcker sig öfver
flera tusen led. Må man därför icke gå så säker och liksom
sätta sig själf på spel. såsom de råa hjärtan göra, hvilka mena,
att sådant icke betyder så mycket. Gud är en gud. som icke
låter det vara ohämnadt att man vänder sig ifrån honom och
som icke upphör att vredgas ännu i fjärde led. ända tills de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
