Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Andra budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
medelst varningar oeli liot, förbud och straff må vänja barnen
att sky lögnen och särskildt icke därtill bruka Guds namn. Ty
låter man dem här förfara som dem lyster, så varder intet godt
däraf, ty man ser ju nu tydligt, att världen är ondskefullare än
den någonsin varit. Det finnes ingen styrelse, lydnad, trohet
eller tro, utan idel upproriskt, obändigt folk, på hvilket
hvarken undervisning eller bestraffning hjälper. Detta är allt Guds
vrede och straff, därför att man så själfsvåldigt föraktat detta
bud.
Vidare skall man å andra sidan tillhålla och uppmana
clem att ära Guds namn och hafva detta på tungan vid allt,
som händer dem eller tillstöter, ty det är ett rätt sätt att ära
Guds namn, då man af detta hoppas all tröst och därför
åkallar det, så att först hjärtat — såsom vi ofvan framhållit —
gifver Gud äran genom tron och sedan munnen genom bekännel-
Sen’ 0 ...
Sådant är äfven en nyttig och välsignelserik vana, som
förlänar kraft emot djäfvulen, hvilken ständigt är omkring oss
och lurar på, huru han må förleda oss till synd och skam,
jämmer och nod. Han hör ogärna Guds namn och kan icke stanna
där, hvarest man af hjärtat ropar till Gud och åkallar hans
namn. Yi skulle ock drabbas af många förfärliga och svåra
olyckor, om icke Gud, då vi anropa hans namn, bevarade oss.
Jag har själf pröfvat och väl erfarit, att ofta en plötslig, stor
olycka vid anropande af Guds namn genast har vändt sig från
mig och dragit förbi. Gentemot djäfvulen skulle vi därför,
säger jag, ständigt föra det heliga namnet på vår tunga, så att
han icke, såsom han så gärna ville, kunde skada oss.
Därtill tjänar ock, att man vänjer sig att dagligen
anbefalla sig åt Gud med själ och kropp, hustru, barn, tjänstfolk och
allt hvad vi äga gentemot all nöd, som kan tillstöta. Därför
hafva ock bönerna till och från bords samt afton- och
morgonböner tillkommit och bibehållits; likaså barnens vana att. när de
se eller höra något ohyggligt och förskräckligt, korsa sig och
säga: Heire Gud, bevara mig! Hjälp, käre Herre Kristus! eller
något dylikt. Likaledes när något godt oväntadt händer oss, hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
