Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE BUDET.
457
näst den höga gudstjänst, hvilken i cle föregående buden
bjudits, så att gifvandet af allmosor och alla anclra verk gentemot
nästan icke alls gå upp emot detta, Ty Gud har satt detta
stånd främst, ja i sitt ställe på jorden. Denna Guds vilja och
hans välbehag bör vara oss orsak och bevekelsegrund nog till
att villigt och med lust göra hvad vi förmå.
Dessutom äro vi ju äfven inför världen skyldiga att vara
tacksamma för cle välgärningar och allt det goda, som vi fått
mottaga af våra förfäder. Men djäfvulen regerar nu så i
världen, att barnen glömma sina föräldrar, liksom vi alla glömma
Gud och ingen tänker på, att Gucl försörjer, skyddar och
bevarar oss samt gifver oss så mycket godt till kropp och själ.
1 synnerhet då en gång en olycklig stund kommer, då vredgas
vi och knota otåligt och det är, som om allt det goda, hvilket
vi under hela vårt lif mottagit, vore bortglömdt, Likaså göra
vi äfven mot våra föräldrar, men det finnes intet barn, som
inser och betänker detta, såvida icke den Helige Ande ingifver
det sådana tankar.
Denna världens vanartighet känner Gud väl, och därför
påminner och manar han oss med detta bud, att enhvar må
betänka, hvad hans föräldrar gjort för honom. Han skall då
finna, att han af dem har sin kropp och sitt lif, af dem
blifvit försörjd och uppfostrad, medan han dem förutan väl hundra
gånger skulle hafva förgåtts i elände. Därför hafva de gamla
riktigt och träffande sagt: Deo, parentibus et magistris non
potest satis gratiæ rependi, d. v. s. Gucl, sina föräldrar och
lärare kan man aldrig nog tacka och vedergälla. Den som
besinnar och betänker cl etta, han skall väl utan särskild
uppmaning hedra sina föräldrar och bära dem på händerna såsom
dem, genom hvilka Gud har gjort honom allt godt.
En stark orsak, som ytterligare skall beveka oss, bör
äfven vara att Gucl till cletta bud har fogat löftet om lekamlig
välsignelse: på det att du må länge lefva i det land, som
Herren, din Gud vill gifva dig.
Här ser du nu själf, huru allvarligt Gud tager cletta bud,
i det att han icke blott säger dig, att det är honom välbehag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
