Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Tredje delen. Fader vår - Andra bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
516
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
gäng ibland oss genom ordet och den Helige Andes kraft samt
djäfvulens rike nedslås, så att han icke må hafva någon rätt
eller makt öfver oss, ända till dess hans rike slutligen alldeles
tillintetgöres och synd, död och helvete utrotas, så att vi må
evigt lefva i fullkomlig rättfärdighet och salighet.
Du ser alltså, att vi här icke bedja om ett brödstycke, eller
något timligt, förgängligt godt, utan om en evig,
öfversvinne-ligt stor skatt och allt hvad Gucl själf äger, hvilket är något så
stort, att ett människohjärta aldrig skulle kunna tänka på att
begära det, om icke Gucl själf bjudit oss att bedja därom. Men
emedan han är Gud, vill han hafva den äran, att han gifver
mer och rikligare än någon kan fatta, liksom en evig, aldrig
sinande källa, hvilken gifver desto mer vatten, ju mer från
henne flödar och uppkväller. Det är icke heller något, som
Gud af oss mer kräfver, än att vi må bedja honom om många
och stora ting, och han vredgas däremot, om man icke med
tillförsikt beder och begär.
Om den rikaste och mäktigaste kejsare tillsade en fattig
tiggare att bedja om hvad helst denne önskade få, och lian var
beredd att gifva stora, kejserliga skänker, men den dåren icke
tiggde om annat än en vattensoppa, så skulle han med rätta
anses såsom en skälm och usling, hvilken dref ve spott och spe
med den kejserliga befallningen och icke vore värd att få
komma inför kejsarens ögon. Likaså länder clet ock Gud till stor
smälek och vanheder, om vi, hvilka han tillbjuder och lofvar
så mycket, outsägligt godt, förakta detta, eller icke tilltro oss
att mottaga det och knappast kunna förmå oss att bedja om ett
stycke bröd.
Detta är allt den skändliga otrons skuld, som icke
förväntar af Gud ens att han stillar vår hunger, mycket mindre med
tillit väntar sig af honom dylika eviga ägodelar. Därför böra
vi styrka oss däremot och först och främst bedja om detta, så
skola vi ock förvisso rikligt erhålla allt annat, såsom Kristus
lär oss (Matt. 6: 33): Söken först Guds rike och hans
rättfärdighet, så skall allt detta därjämte tillfalla eder. Ty huru skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
