Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Fjärde delen. Om dopet - Om barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM DOPET.
f>29
Du ser alltså, att. svärmarnas invändningar intet betyda.
Ty, som sagdt, äfven om barnen ieke trodde, hvilket dock icke
är fallet, så vore — såsom vi nu hafva visat — dopet dock ett
rätt dop, och ingen bör döpa dem på nytt igen. På samma sätt
fattas ingenting i nattvardens sakrament, om någon går till
detsamma med ondt uppsåt, och man skulle icke medgifva, att för
missbrukets skull nattvarden i samma ögonblick på nytt finge
mottagas, liksom hade man förut icke i verkligheten erhållit
sakramentet. Något dylikt skulle vara smädelse och helgerån
mot sakramentet. Huru kunna vi komma på sådana tankar,
som att Guds ord och instiftelse i följd af vårt missbruk skulle
vara orätt och ogiltigt?
Därför, säger jag, har du icke hittills trott, så tro då nu
och säg sålunda: »Dopet har väl varit rätt, men jag liar tyvärr
icke rätt mottagit det.» Ty äfven jag själf och alla, som låta
döpa sig, måste inför Gud säga: »Jag kommer hit med min
tro och äfven andras: dock kan jag icke bygga därpå, att
jag-tror och att många bedja för 111ig, utan jag bygger därpå, att
det är ditt ord och din befallning.» Liksom, när jag går till
nattvarden, jag icke stöder mig på min tro utan på Kristi ord.
och om jag är stark eller svag, det öfverlämnar jag åt Gud.
Men jag vet, att han har bjudit mig gå dit, äta och dricka m. m.
samt att han gifver mig sin lekamen och sitt, blod, och däri
kan jag icke varda besviken eller bedragen.
Så göra vi nu ock med barndopet. Vi bära fram barnet
i den meningen och förhoppningen att det tror samt bedja, att
Gud ville skänka det tro; men därför döpa vi det icke, utan
endast därför att Gud har befallt det. Hvarför? Jo, därför att
vi veta, att Gud icke ljuger. Jag och min nästa och med ett
ord alla människor må fara vilse och bedraga, men Guds ord
kan icke fara vilse eller bedraga.
Därför är det rätt förmätna, tölpaktiga andar, som draga
en sådan slutsats som denna: »Där tron icke är rätt, där är
icke heller dopet ett rätt dop.» Det är alldeles, som om jag
ville draga slutsatsen: »Om jag icke tror, så är Kristus intet»,
eller: »Om jag icke är lydig, så äro fader, moder och öfverhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
