Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Femte delen. Om altarets sakrament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
här börja natur och förnuft att väga vår värdighet gentemot
den stora, dyra gåfvan, och vår värdighet visar sig mot denna
såsom en skum lykta emot den klara solen, eller såsom gödsel
vid sidan af ädelstenar. När man nu ser detta, så vågar man
sig icke fram utan dröjer, till dess man varder värdigare, och så
förgår vecka efter vecka och halfår efter halfår. Men vill du
se på, huru from och ren du är, och sträfvar du efter, att intet
må plåga ditt samvete, så torde du aldrig kunna komma till
nattvarden.
Därför bör man härvid göra en åtskillnad på människor.
Dem, som äro fräcka och stj^fsinta, skall man säga, att de må
hålla sig borta, ty de äro icke beredda att mottaga syndernas
förlåtelse, då de ju icke åstunda densamma och icke heller
gärna vilja vara gudfruktiga. Men de andra, som icke äro sådana
råa och tygellösa människor, utan gärna skulle vilja vara
gudfruktiga, de böra icke afhålla sig därifrån, äfven om de eljest
äro svaga och bristfälliga. Så har äfven S:t Hilarius sagt: »Om
någon icke har begått en sådan synd, att han med rätta kan
uteslutas ur församlingen och anses såsom en icke kristen, bör
han icke afhålla sig från sakramentet, på det att han icke må
beröfva sig lifvet.» Ty ingen kan komma därhän, att han icke
i kött och blod har många dagliga brister kvar.
Därför böra sådana människor lära sig, att den högsta och
bästa kunskapen är, att man vet, att detta sakrament icke
beror på vår värdighet. Ty vi låta icke döpa oss såsom de, hvilka
äro värdiga och heliga, komma icke heller till bikten, som om
vi. vore rena och utan synd, utan tvärtom såsom arma, eländiga
människor och just därför att vi äro ovärdiga, så framt det icke
är någon, som icke begär nåd eller aflösning och icke heller
tänker bättra sig.
Men den som gärna vill hafva nåd och tröst, han skall
mana och drifva sig själf till sakramentet och icke låta någon
afskräcka sig, utan säga: »Jag skulle väl gärna vilja vara
värdig, men jag kommer icke på grund af någon min värdighet,
utan på grund af ditt ord, därför att du har bjudit det och jag
gärna ville vara din lärjunge, det må vara med min värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
