- Project Runeberg -  Svenska kyrkans bekännelseskrifter /
569

(1912) [MARC] Translator: Oscar Bensow, Johann Tobias Müller With: Martin Luther, Oscar Bensow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del I. Kort sammanfattning - Andra artikeln. Om den fria viljan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

OM I)EN FRIA VILJAN.

569

7. Likaledes, att Gud i omvändelsen och pånyttfödelsen
skulle helt och hållet utrota den gamla Adams substans och
väsen, särskildt clen förnuftiga själen, samt i omvändelsen och
pånyttfödelsen af intet skapa ett nytt själens väsen.

8. Likaledes, när man utan förklaring begagnar sådana
talesätt som att människans vilja före, i och efter omvändelsen
motstår den helige Ande, samt att den helige Ande gifves dem,
hvilka uppsåtligt och ståndaktigt göra motstånd, ty i
omvändelsen »gör Gud af de ovilliga villiga och tager sin boning i
de villiga», såsom Augustinus säger.

Med afseende på några äldre och nyare kyrkolärares
uttryck, såsom t. ex. Dens trahit, sed volentem trahit, d. v. s.
»Gud drager, men han drager den, som är villig», eller:
Homi-nis voluntas in eonversione non est otiosa, sed agit aliquid,
d. v. s. »mäniskans vilja är i omvändelsen icke overksam, utan
verkar något», så anse vi, att dessa icke äro öfverensstämmande
med clen rätta lärans uttryckssätt, och då sådana talesätt anföras
såsom stöd för (clen falska meningen om) den naturliga fria
viljans betydelse för människans omvändelse i strid mot läran
om Guds nåd, böra de helst undvikas, då man talar om
människans omvändelse till Gud.

Däremot är clet rätt att säga, att Gud i omvändelsen
förmedelst den helige Andes dragande af motspänstiga och
ovilliga människor gör villiga, samt att efter denna omvändelse
människans pånyttfödda vilja i clen dagliga botens öfning icke
är overksam, utan medverkar i alla den helige Andes verk,
som han genom oss utför.

9. Likaledes, hvad det beträffar att Doktor Luther har
skrifvit, att människans vilja vid hennes omvändelse förhåller
sig puré passive, d. v. s. att den alldeles intet gör, så bör detta
förstås respeetu divinæ gratiæ in aeeendendis novis motibus,
d. v. s. när Guds Ande genom ordets hörande eller genom
bruket af de heliga sakramenten griper människans vilja samt
verkar clen nya födelsen och omvändelsen. Ty sedan den helige
Ande verkat och uträttat detta, och människans vilja endast
och allenast genom lians gudomliga kraft och verkan för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann12/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free