- Project Runeberg -  Svenska kyrkans bekännelseskrifter /
590

(1912) [MARC] Translator: Oscar Bensow, Johann Tobias Müller With: Martin Luther, Oscar Bensow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del I. Kort sammanfattning - Åttonde artikeln. Om Kristi person

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

590

KONKORDIEFORMELN. II.

lekamligt, skapadt väsen, bestå af kött och blod, vara ändlig
och till rummet begränsad, lida och dö, uppstiga och nedstiga,
röra sig från en plats till en annan, lida af hunger och törst,
köld och hetta samt mera dylikt, hvilket aldrig kan varda den
gudomliga naturens egenskaper.

5. Emedan dock båda naturerna äro personligen, d. v. s.
i en enda person förenade, tro, lära och bekänna vi, att denna
förening icke är en sådan förknippning eller förbindelse, att
ingendera naturen skulle hafva något personligt, d. v. s. för
den personliga föreningens skull gemensamt med den andra,
såsom (förhållandet skulle vara) om man limmar ihop två
bräder, då ingendera gifver åt eller mottager något af den andra.
Här är det däremot en den högsta gemenskap, som Gud i
sanning äger med människan, och af denna personliga förening
samt däraf följande högsta och outsägliga gemenskap härleder
sig allt det mänskliga, som utsäges och tros om Gud samt allt
det gudomliga, som utsäges och tros om människan Kristus.
Denna naturernas förening och gemenskap hafva de gamla
kyrkolärarna sökt förklara genom liknelsen om ett glödande järn.
äfvensom genom kroppens och själens förening i människan.

6. Därför tro, lära och bekänna vi, att Gud är människa
och människan Gud, hvilket icke kunde vara förhållandet, oin
den gudomliga och den mänskliga naturen icke i själfva verket
och i sanning hade någon gemenskap med hvarandra. Ty huru
skulle människan, Marias son, kunna med sanning kallas eller
vara Gud eller Guds den allrahögstes son, om hans mänsklighet
icke vore personligen förenad med Guds Son utan realiter, d. v. s.
i själfva verket och i sanning icke hade något annat gemensamt
med honom än namnet Gud?

7. Därför tro, lära och bekänna vi, att Maria har aflat och
födt icke en blott och bar människa, utan Guds verklige Son,
hvarför hon äfven med rätta kallas och i sanning är Guds
moder. f • fi

8. Därför tro, lära och bekänna vi äfven, att icke en blott
och bar människa för oss har lidit, dött, blifvit begrafven,
nedstigit till dödsriket, uppstält från de clöda, uppfarit till him-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann12/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free