Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Om de omstridda artiklarna - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
KONKORDIEFORMELN. II.
i försvar — blifva afvisade och alla noga varnade för de
villfarelser, som här och där finnas i några teologers skrifter, så
att de icke härvid vilseledas genom någon människas
anseende. Om den kristne läsaren noga öfverväger denna
förklaring och därmerl jämför de ofvannämnda skrifterna, så skall
han komma till tydlig insikt om, att hvad som ursprungligen
blifvit bekändt i hvarje enskild artikel af vår religions korta
sammanfattning, de förklaringar, hvilka därefter på skilda
tider gifvits, samt det som vi i denna skrift upprepat ingalunda
äro hvarandra motsägande bekännelser, utan det är den enda,
oföränderliga, fast grundade sanningen; och han skall sålunda
äfven inse, att vi icke — såsom våra motståndare osant
utsprida — gå ifrån den ena läran till den andra, utan att vår
åstundan tvärtom är att fasthålla vid den en gång
öfverlämnade Augsburgska bekännelsen och vid den enhälliga, kristna
uppfattningen af densamma, hvarvid vi ock gentemot alla
falska tydningar vilja med Guds nåd ständigt framhärda.
FÖRSTA ARTIKELN.
Om arfsynden.
Emellan några till Augsburgska bekännelsen sig
anslutande teologer har först uppkommit en tvist angående
arfsynden, och hvad denna egentligen är. Några hafva påstått, att —
emedan genom Adams fall människans natur och väsen äro
helt och hållet fördärfvade —- numera efter fallet den
fördärf-vade människans natur, substans och väsen, eller i hvarje fall
den förnämsta, högsta delen af hennes väsen, nämligen den
förnuftiga själen med afseende på dess högsta förmögenheter
eller förnämsta krafter skulle utgöra själfva arfsynden, hvilken
därför kallas natur- eller personsynd, emedan den icke är en
tanke, ett ord eller en gärning, utan själfva naturen, från
hvilken såsom från en rot alla andra synder spira fram. Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
