Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
KONKORDIEFORMELN. II.
stora och visa med förfärlig villfarelse, kätteri och annan
blindhet samt i öfrigt störtar människor i allehanda laster.
5. För det femte är denna arf skada så stor och
fruktansvärd, att den endast och allenast för Herren Kristi skull kan
inför Gud öfverskylas och förlåtas dem, som äro döpta och tro.
Den genom arfsynden förstörda och fördärfvade mänskliga
naturen kan icke heller helbrägdagöras annat än medelst
pånyttfödelse och förnyelse genom den helige Ande, som dock i detta
lif endast påbörjas och först i det kommande lifvet fulländas.
Dessa punkter, hvilka här endast i kort sammandrag
hafva anförts, äro utförligare klargjorda i de nämnda skrifterna,
som innehålla en allmän bekännelse af vår kristna lära.
Men denna lära måste så fasthållas och häfdas, att ingen
afvikelse äger rum vare sig i pelagiansk eller manikeisk
riktning. Därför bör ock i korthet omnämnas den emot denna
artikel stridande lära, som i våra församlingar ogillas och förkastas-
1. Först af visas och förkastas de gamla och nya
pelagi-anernas17 falska meningar och läror att arfsynden skulle vara
endast en reatus, d. v. s. en skuld på grund af en annans
vållande utan att vår egen natur vore därigenom fördärfvad.
2. Likaledes att de syndiga, onda begärelserna icke vore
synd, utan condüiones, d. v. s. naturens medskapade och
väsentliga egenskaper.
3. Eller att nämnda fel och brist icke skulle egentligen
och verkligen vara inför Gud en sådan synd, att på grund
häraf den utom Kristus stående människan är ett vredens och
fördömelsens barn, som tillhör Satans rike och hans välde.
4. Likaledes afvisas och förkastas följande pelagianska
villfarelser: att naturen äfven efter fallet är ofördärfvad och
särskildt i fråga om andliga ting helt och hållet god och ren
samt i sina nat-uralia, d. v. s. naturliga krafter, fullkomligt
oskadad.
5. Eller att arfsynden skulle vara en endast utvärtes, rent
obetydlig, påstänkt fläck eller vidlådande brist, vel eorruptio
tantum accidentium aut qualitatum, d. v. s. ett fördärf i endast
några tillfälliga egenskaper i människans natur, hvarvid sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
