Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
KONKORDIEFORMELN. II.
Ty ehuru naturen hos Adam och Eva ursprungligen
skapats ren, god och helig, har dock synden genom fallet icke på
sådant sätt kommit in i naturen — såsom människorna
inbillat sig — som om satan skulle hafva skapat eller gjort något
till sitt väsende ondt och inblandat detta i naturen. Utan då
människan på grund af satans förförelse genom syndafallet
och i enlighet med Guds dom till straff har förlorat den
medskapade arf rättfärdigheten, så är i följd af ett sådant
fråntagande eller förlorande, sådan brist och skada — som af satan
vållats — den mänskliga naturen såsom ofvan sagdt förvänd
och fördärfvad samt förärfves med denna brist och detta
fördärf numera till alla människor, som på naturligt sätt aflas och
födas af fader och moder. Ty efter syndafallet är det icke så,
att den mänskliga naturen först skapas ren och god och sedan
fördärfvas genom arfsynden, utan i vår aflelses första
ögonblick är den säd, hvaraf människan bildas, syndig och
fördärfvad. Sålunda är icke heller arfsynden något i och för sig
själfständigt i eller utom den fördärfvade människans natur, liksom
icke heller den fördärfvade människans eget väsen, kropp eller
själ, eller människan själf. Icke heller kan eller bör arfsynden
och den därigenom fördärfvade mänskliga naturen på sådant
sätt åtskiljas, som om naturen inför Gud vore ren, god, helig
uch ofördärfvad samt endast den däri inneboende arfsynden
ond.
Likaledes (förkastas) den mening, som människorna
enligt Augustinus hyste, nämligen att icke den fördärfvade
människan själf syndade i följd af den medfödda arfsynden, utan
att synden beginges af något annat och främmande i
människan, och att Gud alltså genom lagen anklagar och fördömer
icke den genom arfsynden fördärfvade naturen, utan endast
den däri inneboende arfsynden. Ty såsom vi ofvan sagt i
thesis, d. v. s. i framställningen af den rena läran om
arfsynden, är hela den på naturligt sätt af fader och moder födda
människans natur till kropp och själ, till alla sina krafter helt
och hållet samt i högsta grad genom arfsynden förvänd och
fördärfvad i hvad som rör hennes i paradiset medskapade godhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
