- Project Runeberg -  Svenska kyrkans bekännelseskrifter /
628

(1912) [MARC] Translator: Oscar Bensow, Johann Tobias Müller With: Martin Luther, Oscar Bensow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

628

KONKORDIEFORMELN. II.

före fallet har skapat människans natur, utan att denna äfven
efter fallet är Guds skapelse och verk. 5 Mos. 32: 6; Jes. 45:
11; 54: 5; 64: 8; Apg. 17: 25; Uppb. 4: 11.

Dina händer — säger Job — hafva danat och gjort mig,
helt och i allo; och nu fördärfvar du mig! Tänk på huru du
formade mig såsom lera; och nu vill du låta mig åter varda till
stoft! Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du
mig stelna. Med hud och kött beklädde da mig, af ben och
senor väfde du mig samman. Lif och nåd beskärde du åt mig,
och genom din vård bevarades min ande. Job. 10: 8—12.

Jag tackar dig — säger David — att jag är danad så
öfvermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det
väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, då jag
bereddes i det fördolda, då jag bildades i jordens djup. Dina
ögon sågo mig, då jag allenast var ett foster; alla mina dagar
blefvo uppskrifna i din bok, de. voro bestämda, förrän någon af
dem hade kommit. Ps. 139: 14 ff.

I Salomos predikare (12: 7) står skrifvet: Stoftet vänder
åter till jorden, hvarifrån dec har kommit, och anden vänder åter
till Gud, som har gifvit den.

Dessa bibelställen betyga klart, att Gud äfven efter
fallet är människans skapare och skapar hennes kropp och själ.
Därför kan den fördärfvade människan icke utan all
åtskillnad vara detsamma som synden, ty då vore Gud syndens
skapare. Vår lilla katekes bekänner äfven i förklaringen till
första artikeln: »Jag tror, att Gud har skapat mig och alla
varelser, gifvit mig och bevarar kropp och själ, ögon, öron och alla
lemmar, förnuft och alla sinnen.» I stora katekesen heter det
likaledes: »Jag menar och tror, att jag är skapad af Gud,
d. v. s. att han har gifvit mig och oaflåtligt uppehåller min
kropp och själ, lif och alla lemmar, de små såväl som de stora,
alla sinnen, förnuft och förstånd o. s. v.» Och detta ehuru
det icke kan förnekas att detta Guds verk och hans skapelse
genom synden på det beklagligaste sätt fördärfvats, ty det
stoff, hvaraf Gud nu gör och bildar människan, är uti Adam
förvändt och fördärfvadt och fortplantas sålunda i arf till oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann12/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free