Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARFSYNDEN.
633
ständiga män städse häfdat den meningen, att det, som icke
består i och för sig själft och icke heller ntgör en del af ett
annat själfständigt väsen, -utan på föränderligt sätt finnes hos
ett annat ting, icke är en substantia, d. v. s. något själfständigt,
ntan en accidens, d. v. s. något tillfälligt. I enlighet härmed
plägar Augustinus ständigt uttrycka sig sålunda: Arfsynden
är icke naturen själf, utan ett accidens vitium in natura, d. v. s.
ett tillfälligt fel eller lyte hos naturen. På samma sätt har
man ock i enlighet med dialektiken oförbehållsamt och utan alt
väcka misstankar uttryckt sig i våra skolor och kyrkor, innan
denna tvist uppstod, och har därför icke klandrats hvarken af
Dr. Luther eller någon annan rättskaffens lärare i vår rena
evangeliska kyrka.
Då det nu är en obestridlig sanning, att allt som är till är
antingen substans eller accidens, d. v. s. antingen ett
själfständigt väsen eller något, som tillfälligt vidlåder detsamma —
såsom vi förut med vittnesbörd från kyrkolärarna hafva
påvisat och ådagalagt, och hvarom ingen förståndig människa
tviflar — så är det nödvändigt och oundgängligt att, om någon
frågar, huruvida arfsynden är en substans, d. v. s. något som
består i och för sig själft och icke vidlåder något annat eller en
accidens, d. v. s. något som icke består i och för sig själft utan
vidlåder något annat och icke kan bestå i och för sig själft, så
måste man utan tvekan bekänna, att arfsynden icke är
substans utan accidens.
Därför kan det aldrig lända Guds församling till varaktig
fred med afseende på denna lärostrid, utan tvärtom till att
stärka och vidmakthålla oenigheten, om församlingens lärare
stanna i tvifvelsmål om, huruvida arfsynden är substans eller
accidens samt med rätta och egentligen bör kallas det ena eller
andra.
På det att denna anstötliga och högst skadliga strid i
församlingar och skolor må blifva grundligt bilagd är det därför
nödvändigt, att hvar och en noggrant undervisas om denna
sak.
Men om man ytterligare frågar, hvad slags accidens arf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
