Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Andra artikeln. Om den fria viljan eller de mänskliga krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM DEN FRIA VILJAN OCII DE MÄNSKLIGA KRAFTERNA. 685
stå skilja emellan godt eller ondt, eller frivilligt kunna göra
eller underlåta något.
Ty — såsom Dr. Luther säger i förklaringen till den 91 :a
psalmen — i världsliga, utvärtes angelägenheter, som röra föda
och kroppens uppehälle, är människan klok, förståndig och
flitig, men i andliga och gudomliga ting, som röra själens
frälsning, är människan såsom en saltstod, lik Lots hustru, ja såsom
en stock och sten. såsom en bildstod, som icke har hvarken ögon
eller mun, sinnen eller hjärta. Ty människan hvarken ser eller
förstår Guds fruktansvärda vrede öfver synden samt (den däraf
följande) döden, utan hon fortfar med vett och vilja i sin
säkerhet (att synda) och störtar sig sålunda i tusen faror och
slutligen i den eviga döden och fördömelsen, och därvid hjälpa
hvarken böner eller förmaningar, hotelser eller bannor, ja
all undervisning och predikan är verkningslös, till dess
människan genom den helige Ande upplyses, omvändes och
pånyttfödes, men härtill är ingen stock eller sten utan blott människan
skapad. Och ehuru Gud enligt sin rättfärdiga, stränga dom
helt och för evigt förkastat de fallna onda andarna, har han
dock af särskild, idel barmhärtighet velat, att den stackars
fallna mänskliga naturen åter skulle blifva mottaglig för och
delaktig af omvändelsen, Guds nåd och det eviga lifvet, icke på
grund af sin egen, naturliga, förhandenvarande skicklighet,
duglighet eller förmåga — ty den består i motspänstighet och
fiendskap gentemot Gud — utan af idel nåd genom den helige
Andes nådiga och kraftiga verkan. Och detta kallar Dr. Luther
en capacitas (förmåga) non activci sed passiva (icke verkande
utan mottagande). Han förklarar detta sålunda: Quando
pat-res liberum arbitrium defendunt, capacitatem libertatis ejus
prædicant, quod scilicet verit polest ad bonum per gratiam
Dei et fieri revera liberum. ad quod creatum est, d. v. s. då
(kyrko-)fäderna försvarade den fria viljan, tala de om hennes
förmåga af frihet i den meningen, att hon genom Guds nåd
kan omvändas till det goda och verkligen varda fri, hvartill hon
från början är skapad. Så har äfven Augustinus skrifvit i
andra boken »contra Julianum». Jfr Dr. Luthers förklaring till
41—110630. B en so iv, SvensJca kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
