Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Andra artikeln. Om den fria viljan eller de mänskliga krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM DEN FRIA VILJAN OCII DE MÄNSKLIGA KRAFTERNA. 685
oss verka, och i denna mening’ är det den helige Paulus
uttryckligen och allvarligt förmanar oss, att vi såsom medarbetare icke
måtte fåfängt mottaga Guds nåd (2 Kor. 6: l), hvilket dock
icke får förstås annorlunda än så, att den omvända människan
gör godt, så mycket och så länge Gud med sin helige Ande
regerar, leder och styr henne, men så snart Gud toge sin nådiga
hand ifrån henne, kunde hon icke ett ögonblick förblifva lydig
emot Gud. Men ville någon förstå Pauli ord så, att den
omvända människan medverkade med den helige Ande, såsom när
två hästar tillsammans draga en vagn, så kan en dylik
uppfattning, hvilken kränker den gudomliga sanningen,
ingalunda godkännas.
Det råder därför en stor åtskillnad emellan döpta och icke
döpta människor. Ty emedan enligt den helige Pauli lära alla,
som hafva blifvit döpte, hafva iklädt sig Kristus (Gal. 3: 27)
och sålunda äro verkligen pånyttfödda, hafva de numera ett
arbitrium liberatum (en frigjord vilja), d. v. s. de äro, såsom
Kristus säger, gjorda fria (Joh. 8: 36), på grund hvaraf de icke
endast höra Guds orcl utan äfven kunna, om också i stor
svaghet, skänka detsamma sitt bifall och mottaga det.
Men emedan vi under detta lifvet mottaga endast Andens
förstling och vår pånyttfödelse icke är fullkomnad utan endast
hos oss påbörjad, så råder hos de utvalda och verkligen
pånyttfödda en beständig kamp och strid emellan Anden och köttet,
och finnes icke blott en stor åtskillnad emellan de kristna, så
att den ene är svag och den andre stark i sin ande, utan äfven
hvarje enskild kristen kan hos sig själf spåra denna olikhet att
han vissa tider är frimodig och glad i sin ande, men andra tider
åter försagd och förskräckt, vissa tider brinnande i kärleken,
stark i tron och i hoppet, men andra tider åter kall och svag.
Men clå de döpta hafva handlat i strid mot sitt samvete,
då de hafva låtit synden härska i sig och sålunda hafva
bedröf-vat den helige Ande och förlorat honom, så skola de väl icke
döpas på nytt, men de måste åter blifva omvända, hvarom
ofvan torde vara nog sagdt.
Det är en obestridlig sanning, att vid en verklig omvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
