Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Fjärde artikeln. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betyder stundom ock ett tvång, hvarmed lagen drifver människor
till goda gärningar.
Men sedermera kom tvisten att gälla icke endast dessa ord,
utan röra sig med stor häftighet om själfva lärofrågan, i det att
några påstodo, att den nya lydnaden, som på grund af Guds
ofvannämnda ordning kräfves, icke är nödvändig hos de
pånyttfödda.
För att denna meningsskiljaktighet må med ledning af
Guds ord blifva kristligt utredd och genom hans nåd
fullständigt bilagd framställa vi här nedan vår lära, tro och
bekännelse.
För det första är det i denna artikel ingen strid emellan
de våra angående följande punkter, nämligen att det är Guds
vilja, ordning och befallning, att de troende skola i sin lefnad
öfva goda gärningar, och att verkligen goda gärningar icke äro
sådana som hvar och en såsom honom bäst synes själf uttänker,
eller som ske enligt människostadgar, utan sådana som Gud
själf i sitt ord har föreskrifvit och befallt, samt att verkliga
goda gärningar icke ske af egna naturliga krafter, utan först
när personen är genom tron försonad med Gud och genom den
helige Ande förnyad, eller — såsom Paulus säger, i Kristus
Jesus skapad på nytt till goda gärningar (Ef. 2:10).
Det är icke heller någon strid därom, huru och hvarför de
troendes goda gärningar — ehuru de så länge vi vandra i
köttet äro orena och ofullkomliga — äro Gud välbehagliga,
nämligen emedan personen är Gud välbehaglig för vår Herres Kristi
skull, genom tron. Ty ehuru de gärningar, som tillhöra
upprätthållandet af en utvärtes tukt, hvilka kunna göras och
kräfvas äfven af icke troende och oomvända människor, hafva sitt
beröm inför världen och därjämte äfven af Gud belönas med
timlig välsignelse i denna värld, så äro de dock — emedan de
icke härflyta af en rätt tro — inför Gud synd, d. v. s.
befläckade med synder, och anses af Gud såsom syndiga och orena
för den fördärfvade naturens skull och emedan personen icke
är försonad med Gud. Ty ett dåligt träd kan icke bära god
frukt (Matt. 7:18), och allt som icke är af tro, det är synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
