Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Fjärde artikeln. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttre synes, gör det, men likväl utan eller mot sin vilja. Men
dylika skengärningar vill Gud icke hafva, utan det nya
förbundets folk skall vara ett villigt folk (Ps. 110:3) och med
villigt hjärta offra (Ps. 54:8) samt vara af hjärtat lydiga, icke
med olust eller af tvång (2 Kor. 9:7; Rom. 6:17), ty Gud
älskar en glad gifvare (2 Kor. 9:7). I denna betydelse och
mening säges och läres det med rätta, att verkligen goda
gärningar böra göras villigt eller med frivillig ande af dem, som
Guds Son har gjort fria, och det är i denna mening som några
under denna lärostrid särskildt yrkat på de goda gärningarnas
frivillighet.
Men här bör man åter väl lägga märke till den åtskillnad,
hvarom Paulus talar i Rom. 7:22 f.: Jag har min lust till Guds
lag efter den invärtes människan, men jag ser en annan lag i
mina lemmar, som icke blott är ovillig eller olustig, utan äfven
kämpar mot den lag, som är i min ande. Och med afseende på
det ovilliga och motsträfviga köttet säger Paulus i 1 Kor.
9:27: Jag späker min kropp och underkufvar honom, och de som
tillhöra Kristus hafva korsfäst sitt kött, ja döda det, tillika
med lustarna och begärelserna (Gal. 5:24; Rom. 8:13). Men
däremot är det falskt och måste förkastas, när man påstår och
lär, att de goda gärningarna äro för de troende i den meningen
frivilliga, att det står i deras fria skön att göra eller underlåta
dem, eller att de skulle kunna vilja handla i strid mot Guds lag
och icke desto mindre behålla tron, Guds huldhet och nåd.
För det andra, när det läres, att goda gärningar äro
nödvändiga, så bör det förklaras hvarför och på grund af hvilka
orsaker de äro nödvändiga. Dessa orsaker omnämnas i
Augsburgska bekännelsen och Apologien. Men här måste man taga
sig noga i akt, att icke gärningarna indragas och inblandas i
artikeln om rättfärdiggörelsen och saliggörelsen. Därför
förkastas med rätta sådana påståenden som att goda gärningar äro
för de troende nödvändiga till saligheten, så att det är omöjligt
att varda salig utan goda gärningar. De strida nämligen
uppenbart emot läran de particulis exclusivis in articulo
justificationis et salvationis, d. v. s. emot de uttryck, med hvilka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
