Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Fjärde artikeln. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och saligheten hos oss bibehållas, så att de icke åter förloras,
hvilket är af allra största vikt, ty det är skrifvet: Den som
håller ut intill änden, han skall varda frälst (Matt. 24:13) samt:
Vi hafva blifvit delaktiga af Kristus, om vi annars hålla vår
första tillförsikt fast intill änden (Ebr. 3:14).
Först måste därför den falska epikureiska96 inbillningen
allvarligt bestraffas och förkastas, nämligen då några uppdikta,
att tron och den mottagna rättfärdigheten och saligheten icke
skulle kunna förloras genom några synder och onda gärningar,
icke ens frivilliga och uppsåtliga, utan att en kristen, äfven om
han utan fruktan och blygsel följer sina onda lustar och står
den helige Ande emot samt i strid mot sitt samvete uppsåtligt
begår synd, icke desto mindre skulle behålla tron, Guds nåd,
rättfärdigheten och saligheten.
Gentemot denna fördärfliga inbillning böra för de
genom tron rättfärdiggjorda kristna med allt allvar och flit
upprepas och inskärpas Guds sannfärdiga, orubbliga hotelser,
stränga straff och förmaningar, såsom: Faren icke vilse.
Hvarken horkarlar eller äktenskapsbrytare eller giriga o. s. v. skola
ärfva Guds rike (1 Kor. 6:9; Ef. 5:5). De som göra sådant
skola icke ärfva Guds rike (Gal. 5:21). Om I lefven efter
köttet, skolen I dö (Rom. 8:13). För sådants skull kommer
Guds vrede öfver otrons barn (Kol. 3:6).
Men när och huru på grund häraf förmaningar till goda
gärningar kunna inskärpas utan att fördunkla läran om tron
och rättfärdiggörelsen, därpå gifver oss Apologien ett
förträffligt exempel, då den om 2 Petr. 1:10: — Vinnläggen eder om
att göra eder kallelse fast — säger: »Paulus lär, hvarför man
bör göra goda gärningar, nämligen på det att vi må göra vår
kallelse fast, d. v. s. på det att vi icke må falla ifrån och
förlora vår kallelse genom att på nytt synda. Gören goda
gärningar, säger han, på det att I mån hålla fast vid eder
himmelska kallelse, så att I icke åter affallen och förloren Anden
och gåfvorna, som I hafven fått icke för de efterföljande
gärningarnas skull utan af nåd genom Kristus och som nu genom
tron bibehållas. Men tron förblifver icke hos dem, som föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
