Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Åttonde artikeln. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 KONKORDIEFORMELN. II.
väl nämna liela personen men likväl mena endast den ena
naturen samt helt och hållet utesluta den andra, såsom hade
t. ex. blott den mänskliga naturen tor oss lidit, så vilja vi här
på det att Guds församling må bevaras för denna villfarelse
anföra D:r Luthers ord i hans stora bekännelse om den heliga
nattvarden, där han talar om Zwinglis alloeosis. Hans ord
lyda sålunda:
»Zwingli kallar det alloeosis, när något utsäges om Kristi
gudom, hvilket dock tillkommer hans mandom, eller tvärtom.
Så t. ex. Luk. 24: 26: Måste icke Kristus lida detta och incni
i sin härlig])et? Här vill Zwingli förespegla oss. att ’Kristus’
skall uppfattas såsom den mänskliga naturen. Men akta dig,
akta dig, säger jag, för denna alloeosis. ty den är ett
djäfvulens gyckelspel, som till sist framställer en sådan Kristus, att
jag icke efter honom skulle vilja kallas en kristen, nämligen
en Kristus, hvilken hvarken är eller med sitt lidande och sitt
lif uträttar mer än ett annat vanligt helgon. Ty skulle jag
1ro. att endast den mänskliga naturen för mig har lidit, så
skulle jag tycka Kristus vara en klen frälsare, hvilken väl
själf skulle behöfva en frälsare. Det kan med ett ord icke
alls utsägas, hvad allt djäfvulen med denna alloeosis vill
anstifta.»
Kort därefter heter det: »Skulle nu den gamla häxan, fru
förnuft, som är alloeosis’ mormor, säga. att gudomen icke kan
lida eller dö. så skall du svara: det är sant. men emedan
gudomen och mandomen i Kristus utgöra en person, så tillägger
likväl Skriften för dennas personliga enhets skull gudomen
allt det. som vederfares mandomen och tvärtom. Och så
förhåller det sig äfven i sanning, ty du måste ju säga: denna
person — då du åsyftar Kristus — lider och dör. Men nu är
ju denna person sann Gud, och därför är det riktigt, då man
säger: Guds Son lider. Ty ehuru den ena delen — om jag så
får säga – nämligen gudomen icke lider, så lider dock
personen, som är Gud, till sin andra del. nämligen mandomen.
Guds Son är i sanning för oss korsfäst, d. v. s. den person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
