Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Åttonde artikeln. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRISTI PERSON.
787
som är Gud, ty den — jag menar själfva personen — är
korsfäst till sin mandom.»
Strax efteråt heter det: »Skulle en sådan alloeosis, som
Zwingli lär, äga rum, så måste Kristus vara tvenne personer,
en gudomlig och en mänsklig, då han ju hänför de
skriftställen, som handla om lidande, endast till mandomen, så att de
icke alls få beröra gudomen. Men om gärningarna delas och
åtskiljas, så måste äfven personen sönderdelas, ty hvarje
gärning eller lidande tillkommer icke naturerna utan personen.
Personen är nämligen den som gör och lider allt, ett till den
ena naturen och ett annat till den andra, något som de lärde
väl veta. Därför anse vi vår Herre Kristus för Gud och
människa i en person, non confimdendo naturas nec dividendo
per-sonam, d. v. s. så att vi icke sammanblanda naturerna, men
icke heller sönderdela personen.»
I sin skrift om kyrkomöten och kyrkan skrifver D :r Luther
äfven: »Vi kristna måste veta, att om Gud icke är med i den
andra vågskålen och gifver utslaget, så skulle vi med vår
skål sjunka och gå förlorade. Jag menar detta så, att om
det icke vore sant, att Gud hade dött för oss utan endast en
människa, så vore vi förlorade. Men om Guds död och det
att Gud har dött lägges i (den ena) vågskålen, så sjunker den
och vi höjas såsom en lätt och tom vågskål. Men han kan
åter höja sig upp eller lämna sin vågskål. Nedstiga i den
och blifva där kunde han dock icke utan att blifva en
människa liksom vi, så att det kan sägas: Gud har dött, Guds
lidande, Guds blod, Guds död. Ty Gud kan icke enligt sin natur
dö. Men då nu Gud och människa äro förenade i en person,
så kan det med rätta kallas Guds död, när den människan
dör, hvilken med Gud är ett eller en person.» Så långt Luther.
Häraf framgår tydligt, att clet är oriktigt, när det säges
eller skrifves, att nyssnämnda talesätt — »Gud har lidit», »Gud
har dött» — skulle vara endast prædicatio verbalis, d. v. s.
blotta ord utan verklighet bakom. Vår enkla kristna
trosbekännelse lär oss, att Guds Son, som har blifvit människa, för
oss har lidit och dött samt återlöst oss med sitt blod.
47—110630. B ens oio, Svenska kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
