Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Tionde artikeln. Om de kyrkliga sedvänjorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
756
KONKORDIEFORMELN. II.
Men särskildt bör man betänka, att Kristus säger: Hvar och
en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag
bekänna inför min Fader, som är i himmelen (Matt, 10: 32).
Men att detta nu och alltid angående dessa mellanting har
varit de förnämsta till Augsburgska bekännelsen sig
anslutande lärarnas tro och bekännelse, i hvilkas fotspår vi träda, och
vid hvilkas bekännelse vi med Guds nåd vilja hålla fast, det
bevisas af följande vittnesbörd ur Schmalkaldiska artiklarna,
som år 1537 blefvo uppsatta och underskrifna.
(Vittnesbörd) ar Schmalkaldiska artiklarna af år 1537.
Schmalkaldiska artiklarna säga om denna sak: »Vi
medgifva icke, att de — nämligen de påfliga biskoparna — utgöra
kyrkan, hvilket de icke heller göra, och vi vilja icke ljusna till
hvad de i kyrkans namn befalla eller förbjuda. Ty numera
vet, Gud vare lof, ett sju års barn hvad kyrkan är, nämligen
de heliga troende och de får, som höra sin herdes röst.» Kort
förut heter det: »Om biskoparna ville vara rätta biskopar och
vårda sig om församlingen och (förkunnelsen af) evangelium,
så kunde man för kärlekens och endräktens skull låta dem —
ehuru detta icke är nödvändigt — inviga och i ämbetet inställa
våra predikanter, dock under förutsättning att man
utelämnade den vidskepelse och de teaterupptåg, som härleda sig af ett
okristligt väsen och prålsjuka. Men då de nu icke äro eller
vilja vara rätta biskopar, utan världsliga herrar och furstar,
som hvarken predika eller lära eller döpa eller utdela
nattvarden eller förrätta någon annan kyrklig tjänst och därtill
förfölja och fördöma dem, som enligt sin kallelse utföra dessa
ämbetsgärningar, så får icke för deras skull kyrkan lämnas
utan tjänare.» Jfr ofvan s. 369 f.
Och i artikeln om påfvedömet säga Schmalkaldiska
artiklarna (jfr ofvan s. 352): »Lika litet som vi därför kunna
tillbedja djäfvulen själf såsom vår herre och gud, kunna vi
fördraga hans apostel, påfven eller antikrist i hans rike,
såsom vårt hufvud eller vår herre. Ty att ljuga och mörda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
