Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Elfte artikeln. Om Guds eviga förutseende och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
KONKORDIEFORMELN. II.
känna, hvilka de utvalda äro, för hvilka denna lära kan och bör
vara till en tröst.
Men om denna fråga böra vi icke döma efter vårt förnuft
och icke heller efter lagen eller något utvärtes sken. Icke
heller böra vi drista oss att vilja utforska den gudomliga
utkorelsens hemliga, förborgade djup, utan i stället gifva akt på
Guds uppenbarade vilja, ty han har för oss uppenbarat och
kungjort sin viljas hemlighet, efter sitt välbehag, genom
Kristus, att det skulle predikas (Ef. 1: 9 f.; 2 Tim. 1: 9 f.).
Detta uppenbaras äfven för oss på det sätt, som Paulus
säger i Rom. 8: 29 f.: Dem Gud har förut känt, utvalt och
bestämt, dem har han ock kallat. Men nu kallar Gud icke utan
medel, utan genom ordet, hvarför han äfven har befallt att
predika bättring och syndernas förlåtelse (Luk. 24: 47).
Detsamma betygar äfven S:t Paulus, då han skrifver: I Kristi ställe
äro vi sändebud, och Gud förmanar genom oss: låten försona
eder med Gud (2 Kor. 5: 20). Och de gäster, hvilka konungen
vill hafva till sin sons bröllop, låter han kalla genom sina
utskickade tjänare (Matt, 22: 2 ff.), och några kallar han den
första, några den andra, tredje, sjätte, nionde, ja väl också elfte
timmen. Matt. 20: 3 ff.
Om vi sålunda med nytta vilja betrakta vårt eviga
nådaval till salighet, måste vi ständigt hålla stadigt fast därvid,
att såväl botpredikan som på samma sätt äfven evangeliums
löfte är universalis, d. v. s. gällande alla människor. Därför
har Kristus befallt, att i hans namn skulle predikas bättring
och syndernas förlåtelse bland alla folk (Luk. 24: 47), ty så
har Gud älskat världen, att han utgifvit sin enfödde Son (Joh.
3: 16), och Kristus har borttagit världens synd (Joh. 1: 29),
han har gifvit sitt kött för världens lif (Joh. 6: 5l), och hans
blod är försoningen för hela världens synd (1 Joh. 1: 7, jfr
2:2). Kristus säger: Kommen till mig, I (dia, som arbeten och
ären betungade, och jag skall vederkvicka eder (Matt. 11: 28).
Gud har inneslutit alla under otro, på det att han skulle
förbarma sig öfver alla (Rom. 11: 32). Herren vill icke, att några
skola förgås, titan att alla skola vända sig till bättring (2 Petr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
