Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Elfte artikeln. Om Guds eviga förutseende och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GUDS EVIGA FÖRUTSEENDE OCII NÅDAVAL.
765
3: 9). Samme Herre är öfver alla, rik för alla dem som åkalla
honom (Rom. 10: 12). Guds rättfärdighet kommer genom tron
på Kristus till alla och öfver alla som tro (Rom. 3: 22). Det
är Faderns vilja, att hvar och en som tror på Kristus skall
hafva evigt lif (Joh. 6: 40). Sålunda är ock Kristi befallning att
äfven detta evangeliums löfte skall framställas utan åtskillnad
för alla, för hvilka bättring predikas. Luk. 24: 47; Mark.
16: 15.
Och denna Guds kallelse, som sker genom ordets predikan,
skola vi icke betrakta såsom något spegelfäkteri, utan veta att
Gud därigenom uppenbarar sin vilja, så att han hos dem,
hvilka han på detta sätt kallar, vill genom ordet verka, alt de
upplysas, omvändas och varda saliga. Ty ordet, hvarigenom vi
kallas, är Andens ämbete, som gifver Anden eller hvarigenom
Anden gifves (2 Kor. 3: 8) och en Guds kraft till salighet
(Rom. 1: 16). Och emedan den helige Ande vill genom ordet
vara verksam, vill stärka oss samt gifva oss kraft och
förmåga, så är det Guds vilja, att vi mottaga ordet, tro och
lyda det.
Därför beskrifvas de utvalda i Joh. 10: 27 f. sålunda:
Mina får höra min röst, och jag känner dem och de följa mig,
och jag gifver dem evigt lif, och de, hvilka blifvit förut
bestämda till arfslott (Ef. 1: ll), de höra evangelium, tro på
Kristus, bedja och tacka, blifva helgade i kärlek, samt hafva hopp,
tålamod och tröst under lidandet (Rom. 8: 25), och om allt
detta hos dem ännu är mycket svagt, hungra och törsta de dock
efter rättfärdighet (Matt. 5: 6).
Så gifver ock Guds Ande de utvalda vitnesbörd, alt de
äro Guds barn, och då de icke veta, huru de skola bedja, såsom
sig bör, manar han godt för dem med outsägliga suckar.
Rom. 8: 16, 26.
Den heliga Skrift betygar äfven, att Gud, som har kallat
oss, är så trofast, att då han i oss har begynt ett godt verk,
vill han äfven bevara till ändan och fullborda det, om vi blott
icke själfva vända oss bort ifrån honom, utan till ändan hålla
fast det som hos oss blifvit påbegynt, hvartill han ock har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
