Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Elfte artikeln. Om Guds eviga förutseende och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 KONKORDIEFORMELN. II.
utlofvat sin nåd. 1 Kor. 1: 9; Fil. 1:6; 1 Petr. 5: 10; 2 Petr.
3: 9; Ebr. 3: 24.
Denna Guds uppenbarade vilja böra vi rannsaka och
beflita oss om att lyda densamma, emedan den helige Ande
genom ordet, hvarigenom han kallar oss, vill gifva oss nåd, kraft
och förmåga därtill, men vi skola icke söka forska i Gruds
förborgade utkorelses djup, såsom det står skrifvet i Luk. 13:
23 f., där någon frågar: Herre, äro de få, som varda frälsta?
och Kristus svarar: Kämpen för att komma in genom den
trånga porten. Sålunda säger ock Luther: »Följ du Romarebrefvet
i den ordning, som det föreskrifver, och bekymra dig först om
Kristus och hans evangelium, så att du lär känna din synd och
hans nåd, och kämpa därefter mot synden, såsom Paulus lär från
det första till det åttonde kapitlet, och när du sedan i det
åttonde kapitlet kommer under anfäktelse, kors och.lidande, så skall
du af det nionde, tionde och elfte kapitlet lära dig, huru
trösterik utkorelsen är.»
Men att många äro kallade men få utvalda, det beror icke
af Guds kallelse genom ordet, såsom om Guds mening vore
denna: utvärtes genom ordet kallar jag väl eder alla, till hvilka
mitt ord kommer, till mitt rike, men i mitt hjärta menar jag
icke detta med eder alla titan blott med några få, ty det är
min vilja, att större delen af dem, som jag genom ordet kallar,
skola hvarken upplysas eller omvändas, utan vara och
förblifva fördömda, om jag än genom ordet i kallelsen för dem
förklarar min mening vara en annan. Hoe enim esset Deo
con-tradictorias v öhrn ta tes aff ing er e, d. v. s. att på detta sätt skulle
läras, att Gud, hvilken dock är den eviga sanningen, stode i
strid mot sig själf, ehuru dock Gud hos människan
bestraffar den odygden, att, då man säger ett, man i sitt hjärta
tänker och menar ett annat (Ps. 5: 10; 12: 3 f.). På detta sätt
blifver ock den nödvändiga och trösterika grunden (för vår
i ro) alldeles osäker och tillintetgjord, nämligen (den
trosgrunden) att vi dagligen erinras och manas, att vi endast af
Guds ord, hvarigenom han handlar med oss och kallar oss,
böra lära oss och draga slutsatser om, hurudan hans vilja gent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
