Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Inledning.
Ett första och ett ingalunda
obetydligt steg till trons insikt är
vissheten därom, att en framkommen
lära om en punkt i den kristna
tron icke är sanning utan i stället
villfarelse. Icke har till exempel
kyrkan menat, att hon i det
Athanasianska symbolum på ett
uttömmande sätt bekänt innehållet i
tre-enighetsläranjmen detta symbolum
har dock ett stort värde, i
synnerhet därför att kyrkan i detsamma,
genom att förkasta vissa
villfarelser, likasom utstakat gränserna
for den väg, på hvilken hon under
fortsatt troslydnad vill och hoppas
komma till en djupare och
allsidigare insikt i treenighetslärans
hemlighetsfulla innehåll.
I spetsen af sina
bekännelseskrifter ställer den lutherska
kyrkan de tre symbola, det
Apostoliska, det Nicenska och det
Athanasianska, hvilka kallas de allmänna,
därför att de äro hela den kristna
kyrkans gemensamma bekännelse.
Härmed gifver vår kyrka tillkänna,
att hon bevarar sammanhanget
med den gamla kyrkan och ej är
en ny kyrka samt att hennes
särskilda bekännelseskrifter ej vilja
införa en ny lära utan uppvuxit
på den gamla bekännelsens grund.
De allmänna symbolerna äro
roten, som bär de lutherska
bekännelseskrifterna, hvilka ur den
framvuxit såsom grenar.
Den apostoliska
trosbekännelsen, som i den gamla kyrkan och
ännu t. ex. i vår svenska kyrka
begagnas vid döpelseakten," har
småningom utvecklats ur den
tre-enige Gudens namn, hvarmed
instiftelseorden till det kristna dopet
afslutas. Till sin hufvudsakliga
formulering förskrifver den sig
från den tid, som sammanhängde
med och följde omedelbart efter
den apostoliska.
Den Nicenska trosbekännelsen
har sitt namn af kyrkomötet i
Nicea år 325, emedan den af detta
möte antogs. Den upprepades och
utvidgades på kyrkomötet i
Konstantinopel 381 och har därför ock
blifvit kallad det
Niceno-Constan-tinopolitanska symbolum. Mot
uppkomna villfarelser aflägger kyrkan
i detsamma en otvetydig
bekännelse om Guds Sons och den
Helige Andes sanna gudomsväsende.
Hvad sålunda i detta symbolum
blifvit bekändt blifver närmare
utveckladt och bestämdt i det
Athanasianska symbolum med
anledning af och till värn mot åtskilliga
i församlingen framkomna irrläror.
Ehuru det tillkommit efter
Athana-sii död, har det dock benämnts
efter honom, som var vid
Nicea-mötet den främste bekännaren af
kyrkans tro. Det är i synnerhet
läran om treenigheten och om
förhållandet mellan Kristi naturer,
som i detta symbolum blifver
närmare bestämdt.
I de tre allmänna symbolerna
bekänner kyrkan sin tro om de
stora hufvudstyckena i den heliga
historien, skapelsen, återlösningen
och helgelsen, samt om den
tre-enige Gudens personlighet.
Särskildt bekänner hon sin på erfar
enhet grundade visshet därom, atl
Jesus Kristus, sådan han i der
evangeliska historien är betygad
var och är sann Gud och sanr
människa och att han därför e
blott gifvit oss en fullkomlig up
penbarelse om Gud utan äfven ut
fört en evigt gällande återlösning
samt därom, att den Helige Ande
som utgår af Fadren och Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
