Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Inledning.
helhet till sin utan blefvo efter i
utvecklingen, afskilde från sig de
lutherska eller skilde sig från dem.
Den lutherska reformationen, som
var ett så stort och härligt
framsteg i församlingens lif, hade
sålunda med sig den sorgliga följden,
att den ena, allmänneliga kyrkan
söndrades. Den lutherska kyrkan
vill ej frånkänna den romerska
och reformerta namnet och äran
att vara delar af Kristi kyrka, men
hon är öfvertygad därom, att de
äro fattigare på evangelium än
hon, att de ej hnnnit lika långt
som hon i sanningens kunskap.
Härmed vill hon dock ej neka,
att enskilda medlemmar inom
systerkyrkorna kunna i sanningens
tro och kristligt lif öfverträffa
enskilda medlemmar inom henne.
Men sin goda bekännelse vill hon
ej utbyta mot någon annan.
Medelpunkten i denna är tron,
att människan varder rättfärdig
eller får syndernas förlåtelse af
nåd för Jesu Kristi skiül; att
syndaförlåtelsen meddelas genom
nådens medel och att den mottages
genom tron allena. Skillnad mellan
luthersk och romersk
trosåskåd-Ding kan nog uppvisas i fråga om
trosläran i dess helhet men
framträder skarpast däruti, att den
romerska kyrkan lär, att
människan rättfärdiggöres ej genom tron
allena utan genom tron och
gärningar af ett eller annat slag.
Äfven mellan lutherskt och reformert
åskådningssätt är en genomgående
åtskillnad, men den framträder
klarast i läran om nådemedlen.
Vår kyrka ser i dem verkliga
nådemedel, i hvilka nåden i Kristus
är nedlagd och tillbjudes åt alla
människor, som begagna dem;
under det att reformerta kyrkan i
dem i allmänhet ej förmår se något
mera än tecken och underpanter
till den nåd, som Herren på andra
vägar vill meddela. Ännu längre
i förringande af nådemedlens
värde och betydelse gå de många
sekter, som framgått ur den
reformerta kyrkans sköte.
Främst bland sina
bekännelseskrifter ställer lutherska kyrkan
Augsburgiska bekännelsen, som
har sitt namn däraf, att den år
1530 i Augsburg framlades inför
kejsare och riksdag. Genom
beslutet vid riksdagen i Speijer 1529
hade lutheranerna stämplats
såsom affällingar från den
allmänneliga kyrkan. I Augsburg gällde
det alltså för dem att i första
rummet försvara sig mot denna
kättaredom. Därför kallades också
Augsburgiska bekännelsen
ursprungligen Apologi (försvar). Sitt
försvar gifva lutheranerna ej blott
därigenom, att de visa, att deras
lära väl öfverensstämmer med
hvad som läres i Skriften, i de
allmänna symbolerna och af kyr
käns fäder, utan äfven därigenom
att de förkasta äldre och nyare
sekters villfarelser.
Härvid måste lutheranerna na
turligtvis äfven vända sig mot åt
skilligt, som blifvit lärdt inom
romerska kyrkan eller af de refor
merta. Men när de i Augsburgi
ska bekännelsen eller annorstädes
»fördöma» eller »förkasta» dessa
eller dessa, så vilja de härmed
ehuru de erkänna sammanhangel
mellan sanning och lif samt där
för i lögn se en frestelse och fara
för det kristliga lifvet, icke fälla
en fördömelsedom öfver enskilda
personer eller hela kyrkosamfunc
utan endast öfver deras falska lära
Efter förarbeten af Luther, son
i synnerhet i fråga om bekännel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
