Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - 1:sta artikeln. Om Gud och tre personer i Gudomen - 2:dra artikeln. Om arfsynden - 3:dje artikeln. Om Kristi person, ämbete och välgärningar - 4:de artikeln. Om människans rättfärdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augsburgiska Bekännelsen. 17. o. 18. Art.
21
denna artikel äro uppkomna,
såsom manicheerna, hvilka
upptänkte två Gudar, en god och en ond;
likaså valentinianerna, arianerna,
eunomianerna, mohammedanerna2
och andra slika.
Desslikes fördömas ock
samo-satenerna, nya och gamla3,
hvilka häftigt föregifva, att det är
allenast en person i Gudomen, och
om Ordet och den Helige Ande
falskeligen och ogudaktligen med
kloka ord lära, att de äro icke
åt-skiljeliga personer, utan att Ordet
betyder allenast ett uttaladt ord
och Anden icke annat än en
skapad lifaktighet i kreaturen.
Andra artikeln.
Om arfsynden.
Vidare varder lärdt, att efter
Adams fall alla människor, som
aflas och födas naturligen, varda
födda med synd, det är: utan
gudsfruktan, utan förtröstan till Gud,
och med en ond begärelse; och
att samma sjukdom eller arflyte
är sannerligen synd, som ock nu
fördömer och tillfogar alla dem
en evig död, som icke varda på
nytt födda genom dopet och den
Helige Ande.
Här varda pelagianerna4 och
andra fördömda, hvilka neka
arfsynden vara någon synd, och på
det de må kunna förringa den ära,
som Kristus för hans lörskyllan
och välgärningar tillhör,
föregifva de klokligen, att människan
kan för Gud blifva rättfärdig af
sitt naturliga förstånd och egna
srafter.
Tredje artikeln.
Dm Kristi person, ämbete och
välgärningar.
Vidare varder lärdt, att Ordet,
let är Guds Son, har anammat
mänsklig natur i jungfru Marias
lif, på det att tvenne naturer, den
gudomliga och den mänskliga, uti
en person skulle förenade varda,
en Kristus, som är sann Gud
och sann människa, född af
jungfru Maria, sannerligen pint,
korsfäst, död och begrafven, att han
skulle förlika oss med Fadren
och vara ett offer, icke allenast
för arfsynden utan ock för alla
människors verksynder; hvilken
ock nederfor till helvetet och på
tredje dagen sannerligen uppstod,
sedan uppfor till himlarna, att han
skulle sitta på Fadrens högra hand
och till evig tid regera och
herradöme hafva öfver alla kreatur,
helga dem, som tro på honom,
i det han sänder dem den Helige
Ande uti deras hjärtan, hvilken
dem regera, hugsvala, lifaktiga
göra och försvara skall emot
djäfvulen och syndens kraft.
Densamme Kristus skall ock
uppenbarligen komma till att döma
lefvande och döda o. s. v. efter den
apostoliska trosbekännelsen.
Fjärde artikeln.
Om människans rättfärdighet.
Vidare varder lärdt, att
människan icke kan rättfärdig varda för
Gud genom sina egna krafter,
för-skyllan eller gärningar. Men hon
varder rättfärdig titan all förtjänst
för Kristi skull genom tron, när
hon tror sig varda tagen till nåd,
och att synderna varda henne
förlåtna för Kristi förskyllans skull,
hvilken med sin död har
tillfyllest-gjort och betalt för våra synder.
Denna tro räknar Gud till
rättfärdighet i sin åsyn o. s. v., som
skrifvet står, Rom., kap. 3 och 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
