Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - 20:de artikeln. Om rättfärdigheten och goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augsburgiska Bekännelsen. 17. o. 18. Art.
27
börd af Guds församlings gamla
lärare; ty Augustinus försvarar
med många böcker nåden och
trons rättfärdighet emot
gärningarnas försky lian. Detsamma lär
ock Ambrosius i boken De
voca-tione gentium och eljest
annanstädes; ty så säger han i De
voca-tione gentium: »Den förlossning,
som är skedd genom Kristi blod,
blefve föraktad, och
människogärningars förtjänst vore icke ringare
än Guds barmhärtighet, om
rätt-färdigheten, hvilken sker af Guds
nåd, skulle tillräknas gärningarna,
dem man tillförene har gjort; och
vore då rättfärdigheten icke en
gåfva oss gifven utan en lön för
vårt arbeteOch änskönt denna
lära om tron af oerfarna och
oförståndiga blifver föraktad,
förnimma dock gudfruktiga och
förskräckta samveten af erfarenheten
henne ganska mycken hugsvalelse
med sig hafva, efter det att
samveten icke kunna gifva sig tillfreds
genom några gärningar utan
allenast genom tron, när de
stade-ligen tro, att de hafva en nådig
Gud för Kristi skull, såsom
Paulus lär till romarne i det 5:te kap.:
«Medan vi nu äro rättfärdiga
vordna genom tron, hafva vi frid med
Gud genom KristusOch skall
hela denna lära om tron blifva
brukad emot den strid och kamp,
som plägar vederfaras förskräckta
samveten, och utan sådan
sam-vetskamp kan hon icke rätt blifva
förstådd. Därföre döma de olärda
och ogudaktiga illa och orätt om
denna sak, hvilka döma, att den
Kristliga rättfärdigheten intet
annat är än en utvärtes
rättfärdighet, sådan som för människan
gäller och hedniska visa hafva gillat.
Fordom äro samvetena plågade
med den läran, som är ’om
gärningarna, och hafva ingen tröst
hört utaf det heliga evangelium;
därföre har samvetet drifvit
somliga ut i öknen såsom eremiter,
somliga uti kloster, emedan de
hoppades genom klosterlefnad kunna
förtjäna Guds nåd, somliga hafva
upptänkt andra gärningar till att
förtjäna Guds nåd och
tillfyllest-göra eller betala för synden. Det
har fördenskull varit storligen af
nöden att predika och förklara
denna lärdom om tron på Kristus,
på det alt förskräckta samveten
icke måtte sakna hugsvalelse, utan
att de må kunna veta sig genom
tron på Kristus undfå Guds nåd,
syndernas förlåtelse och
rättfärdigheten. Varder ock folket
för-manadt, att ordet tron här icke
utmärker allenast en blott kunskap,
huru historien tilldragit sig om
Kristi död och förskyllan,
sådan som ock ogudaktiga och
djäf-larna hafva, utan utmärker en viss
förtröstan, som tror icke allenast
Kristi pinas historia utan ock det,
som förorsakats af förenämnda
historia, nämligen den artikel, som
är om syndernas förlåtelse, det
är, att vi genom Kristus undfå
Guds nåd, rättfärdigheten och
syndernas förlåtelse.
Den som nu vet sig genom
Kristus hafva en nådig Fader, han
känner sannerligen Gud, vet
honom hafva vård om sig, älskar
och åkall; r honom och är icke
utan Gud åsom hedningarne. Ty
djäflarne och de ogudaktiga kunna
icke tro denna artikel om
syndernas förlåtelse, hvarföre de hata
Gud såsom en fiende och tillbedja
honom icke, heller förvänta de
något godt af honom. På detta
sätt förmanar ock Augustinus den
kristne läsaren om ordet tron och
lär, att i den heliga skrift skall
ordet tron icke blifva uttydt som
någon blott kunskap, sådan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
