Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - 20:de artikeln. Om rättfärdigheten och goda gärningar - 21:sta artikeln. Om helgons dyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Augsburgiska Bekännelsen. 17. o. 18. Art. 28
de ogudaktiga hafva, utan som en
förtröstan, som hugsvalar och
upprättar bedröfvade , hj ärtan.
Vidare varder af våra
predikanter lärdt, att man måste göra
goda gärningar, icke för den skull,
att vi skola förtrösta på att
genom dem förtjäna Guds nåd, utan
därföre att Guds vilja är sådan.
Allenast genom tron undfår man
syndernas förlåtelse, Guds nåd och
frid uti vårt samvete.
Och emedan man genom tron
undfår den Helige Ande,
varder hjärtat förnyadt och
bekommer ett annat mod, att det kan
goda gärningar af sig föda. Ty
så säger AmbröSius: »Tron är
en moder till en god vilja och
rättfärdiga gärningar.» Ty
människors krafter förutan den Helige
Ande äro fulla med ogudaktiga
begärelser och äro svagare än att
de förmå göra goda gärningar,
hvilka kunna gälla i Guds åsyn.
Därtill äro de under djäfvulens
våld, som drifver människan till
allahanda synder, till falska
meningar och uppenbara laster;
såsom man ser med de hedniska
vise händt vara, hvilka hafva
be-flitat sig att lefva ärligt och
ostraff-ligt och hafva dock icke kunnat
åstadkomma sådant, utan äro med
många uppenbara synder
besmittade vordna. Sådan är människans
svaghet, när hon är utan tron och
utan den Helige Ande och allena
regeras af mänskliga krafter.
Härutaf kan man lätteligen
förnimma, att denna lära bör icke
blifva straffad, likasom hon skulle
förbjuda goda gärningar, utan
mycket mer bör hon berömmas,
därföre att hon undervisar oss,
huruledes vi kunna göra goda
gärningar. Ty utan tron kan
människans natur ingalunda göra de
goda gärningar, som uti första och
andra budorden äro befallda; utan
tron kan hon icke åkalla Gud,
intet godt förvänta af Gud, icke vara
tålig under korset, utan söker
människohjälp och förtröstar på
människors bistånd. Således regera
nu uti hjärtat allahanda
begärelser och mänskliga råd, när tron
och förtröstan till Gud äro borta;
hvarföre ock Kristus säger hos
Johannes i det 15:de kap.: «Mig
förutan kunnen I intet göra.* Och
Guds församling sjunger:
Utan den Helige Andes kraft,
Är intet uti människors makt,
Alla ting hafva fel och lyte.
Tjugondeförsta artikeln.
Om framlidna helgons dyrkan eller
åkallan.
Om framlidna helgons dyrkan
varder lärdt, att man skall hålla
Guds helgon i åminnelse, på det vi
skola efterfölja deras tro och goda
gärningar, hvar och en uti sitt
stånd, såsom en konung må
efterfölja Davids exempel till att föra
krig och drifva turken ifrån sitt
fädernesland, ty båda äro de
konungar. Men den heliga skrift lär
icke, att vi skola tillbedja eller
åkalla framlidna helgon eller ock
af framlidna helgon söka och
begära hjälp; ty hon ställer oss en
Kristus före, som är medlare,
nådastol, öfverstepräst och den som
manar godt för oss. Densamme
skall åkallas och han har lofvat,
att han vill höra våra böner, och
denna gudsdyrkan gillar och
samtycker han i allo, nämligen att
han skall åkallas i all bedröfvelse;
såsom han säger hos Johannes i
l:sta episteln och 2:dra kap.: «Mina
barn, detta skrifver jag eder, att
I skolen icke synda; men om
någon syndar, dä hafva vi en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
