Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Andra missbruket (23:e art.). Att de hafva förbjudit prästerna äktenskapet - Tredje missbruket (24:e art.). Att de hafva förvandlat Herrens nattvard till ett mässoffer och andra förfärliga missbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Augsburgiska Bekännelsen. 3. Missbr. (24. Art.)
än att de skola falla uti elden
genom sin vällust, och således
förarga de sina bröder och systrar
uti ingen måtto.« Ja, själfva
kyrkolagen tillåter dessa någon lindring,
som hafva gjort löftet, förr än de
till mogen ålder komna äro,
såsom härtilldags mest plägat ske.
Tredje missbruket (24:e art.).
Att de hafva förvandlat Herrens
nattvard till ett mässoffer och andra
förfärliga missbruk.
Guds församling hos oss
varder falskeligen anklagad, att hon
bortlägger mässan17. Ty mässan
är ju i bruk hos oss och varder
med största vördnad hållen.
Desslikes behållas ock nästan alla
brukliga ceremonier, allenast att ibland
latinska sånger varda
somligstä-des sånger på eget tungomål
brukade, hvilka äro tillagda till att
lära och undervisa folket. Och
fördenskull brukar man sådana
ceremonier, att de oförståndiga
däraf skola lära något. Så är icke
allenast af S. Paulus, 1 Korint. 14,
befalldt bruka det tungomål i
församlingen, som folket förstår, utan
det är också stadgadt i den
kej-serl. lagen. Folket blifver ock
till-vandt, att det ock tillika går till
Herrens nattvard, om några
däribland äro beredda, hvilket ock
förökar vördnaden och andakten
vid den offentliga gudstjänsten. Ty
inga tillåtas komma till
sakramentet, med mindre de förut äro
flitigt förhörda. Folket varder ock
förmanadt om sakramentets
värdighet och nytta, nämligen huru
stor och trösterik hugsvalelse det
gifver de förskräcktas samveten,
att de kunna lära förtrösta på
Gud och af Gud allt godt förvänta
och begära. En sådan gudstjänst
är Gud behaglig, ett sådant bruk
j af sakramentet förökar den rätta
gudfruktigheten, som gäller i Guds
| åsyn. Därföre synes, att
mässorna hos våra motståndare icke
hållas eller ske med större
vördnad och gudfruktighet, än de ske
hos oss.
Härutöfver är alla kunnigt, att
många fromma och rättsinniga
män hafva i lång tid allmänt och
jämmerligt fört klagomål däröfver,
att mässorna så otillbörligen äro
vanärade och missbrukade, i det
att de äro vända till fördel och
slem vinning. Ty det är icke
obekant, huru vidt detta missbruk har
utvidgat sig uti alla kyrkor och
utaf hurudana personer mässorna
blifva hållna allenast för löns,
le-gors och inkomsts skull18, och
huru många äro, som hålla mässa
emot den gamla kyrkolagens
förbud.
Men S. Paulus hotar strängt dem,
som ovärdigt umgås med Herrens
nattvard, när han säger, 1 Kor.
11: «Den som nu ovärdigt äter aj
detta bröd eller dricker af Herrens
kalk, han blifver saker på
Herrens lekamen och blod.« Därföre
när prästerna hos oss blefvo
förmanade om denna synd, hafva de
strax slutat med dessa hemliga
vråmässor, alldenstund inga
hemliga vråmässor äro hållna utan
för löns och fördels skull19.
Sådana missbruk hafva icke
heller varit biskoparne okända, och
om de i tid rättat dem, som
sådant gjort hafva, så vore nu
mindre split och oenighet.
Tillförene hafva de genom sitt
försumliga öfverseende tillstadt
mångahanda laster insmyga sig i Guds
församling; men nu begynna de
omsider iämmerligen klaga öfver
Guds församlings bedröfvelser,
alldenstund detta buller af alls ingen
annan orsak eller anledning upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
