Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Tredje missbruket (24:e art.). Att de hafva förvandlat Herrens nattvard till ett mässoffer och andra förfärliga missbruk - Fjärde missbruket (25:e art.). Att de lära, att synderna icke kunna förlåtas, med mindre de varda alla uppräknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Angsbnrgiska Bekännelsen. 4. Missbr. (25. Art.)
nyligen uppfunnet i Guds
församling; ty de gamle, som hafva
varit före Gregorii tid, tala intet om
dessa hemliga vråmässor, men om
den allmänna mässan tala de
allestädes mycket. Chrysostomus20
säger, att "prästen står alla dagar
för altaret, och somliga kallar han
till Herrens nattvards delaktighet,
och somliga drifver han därifrån.
Och utaf den gamla kyrkolagen
är klart nog, att en prästman har
hållit mässa, utaf hvilken de andra
prästerna och diakonerna eller
ka-pellanerna hafva undfått Herrens
nattvard. Ty så lyda orden uti
det nicænska kyrkomötets beslut.
«Diakonerna skola hvar efter
annan, sedan prästerna undfått
hafva, af biskopen eller prästen
anamma Herrens nattvard.« Och
Paulus till Korint., epist. 1 kap. 11,
befaller, att den ene skall förbida
den andre, att det må blifva en
gemensam delaktighet.
Därföre, emedan mässan hos oss
har Guds församlings exempel, så
väl af den heliga skrift som af
församlingens gamla lärare, tro
vi visserligen, att ingen kan
henne ogilla, helst då vi mestadels
behålla de ceremonier, som äro
lika de nu brukliga; allenast att
hos oss äro mässorna icke så
många, hvilket ock är nyttigt, att
de för de mycket stora och
uppenbara missbrukens skull
förminskades. Ty fordom är icke
mässan hållen hvar dag uti de
folk-rikaste församlingar, såsom
Historia Tripartita vittnar, bok. 9
kap. 38: «Därtill uppläses den
heliga skrift uti staden Alexandria
hvar onsdag och fredag, och de
förnämsta lärare hafva henne
ut-tydt och allting förhandlat där
utan någon mässa.*
Fjärde missbruket (25:e art.).
Att de lära, att synderna icke kunna
förlåtas, med mindre de varda alla
uppräknade.
Bekännelsen är icke heller i
Guds församling hos oss aflagd,
ty Herrens nattvard plägar icke
utdelas utan allenast åt dem, som
tillförene äro väl förhörda och
af-lösta, och folket undervisas och
läres på det flitigaste, att xnan
skall tro aflösningen vara sann,
om hvilket fordom alls intet är
taladt. Folket varder ock lärdt,
att aflösningen bör mycket aktas
och skattas, förty hon är Guds
ord och varder efter Guds
befallning förkunnad.
Nycklamak-ten varder ock prisad och
förkunnas, huru stor hugsvalelse hon
bringar åt de förskräcktas
samveten, och att Gud älskar och kräfver
tron, att vi tro aflösningen, liksom
vore det Guds egen röst, som
talade till oss af himmelen, och att
denna tro bekommer och
undfår syndernas förlåtelse.
Fordomdags blef syndabot och egen
betalning för synden alltför
mycket prisad och skattad21, men om
tron och Kristi förtjänst samt den
rättfärdighet, som kommer af tron,
blef intet taladt. Därföre skulle
man icke det ringaste klandra
våra församlingar för denna saks
skull. Ty våra motståndare måste
ock väl medgifva oss det, att
läran om bot och bättring är på
det flitigaste af våra lärare
drifven, lärd och för alla kungjord.
Men om bekännelsen varder
lärdt, att det icke är af nöden att
uppräkna synderna och att
samvetena icke skola besväras med
den omsorg, att de skola förtälja
alla synder och missgärningar; ty
det är omöjligt dem alla uppräkna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
