Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Femte missbruket (26:e art.). Att de lära åtskillnad på mat och andra sådana människostadgar vara nyttiga till att förvärfva Guds nåd och tillfyllestgöra för synderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Augsburgiska Bekännelsen. 3. Missbr. (24. Art.)
För det andra hafva dessa
människostadgar förmörkat Guds
budord; ty man har mera hållit af
människostadgar än af Guds
budord ; och man har menat, att hela
kristendomen skulle bestå däruti,
att man höll vissa helgedagar,
vissa stadgar, fastedagar och
klädebonad. Sådana stadgars
hållande hade de ock gifvit ett
hederligt namn, att de vore det andliga
och fullkomliga lefvernet. Men
däremot blefvo Guds bud, hvilka
före-skrifva hvad hvar och en uti sitt
stånd och kall skall göra, intet
prisade; såsom när en husfader
uppfostrade sina barn, när en
moder födde barn och skötte dem,
när en konung eller furste
regerade folk och land o. s. v.
Sådana verk räknades för världsliga
och ofullkomliga gärningar och
mycket ringare och sämre än
dessa stadgar, hvilka skina för
människors ögon. Och denna
villfarelse har mycket plågat och
kvalt de gudfruktigas samveten,
hvilka sörjde och ängslades, att
de uti ett ofullkomligt stånd och
lefverne stadda voro, såsom uti
äktenskap, öfverhetskall eller uti
andra världsliga ämbeten,och
mycket beundrade munkarne och
andra sådana och orätt mente, att
deras stadgar och lefverne skulle
vara för Gud behagligare än
andra människors.
För det tredje hafva sådana
människostadgar fört samvetena
uti stora faror, efter det var
omöjligt att hålla dem alla. Dock var
folket kommet uti den meningen,
att sådana stadgar voro nödiga
gudstjänster. Gerson22 skrifver, att
många hafva däröfver förtviflat,
somliga hafva förgjort sig själfva;
ty de hafva förmärkt sig
ingalunda kunna till fyllest hålla
stadgarna och emellertid ingen tröst
och hugsvalelse hört om Guds
nåd och rättfärdighet, som
kommer af tron.
Vi se väl, huru summisterna23
och andra lärare hafva
sammanfört stadgar och sökt lindringar,
på det de måtte lätta samvetena;
men de uträtta icke mycket i
saken utan snärja understundom
samvetena. Ty lärarne, så väl uti
högskolor som uti församlingarna,
hafva så mycket haft att beställa
med stadgars samlande, att dem
ingen tid eller tillfälle gifvas kunde
att något röra vid den heliga skrift
och uppsöka någon nyttigare lära,
nämligen om tron, om kors och
bedröfvelse, om hoppet, om
världsliga kall och ämbetens värdighet,
om samvetens tröst och
hugsvalelse uti häftiga frestelser.
Därföre har Gerson och andra lärare
högligen klagat däröfver, att de
med den träta, som har varit om
stadgarna, så mycket blifvit
förhindrade, att de icke hafva haft tid
att flitigare behandla den lära, som
bättre var.
Och Augustinus förbjuder att
besvära samvetena med sådana
stadgar och undervisar visligen
Januarius, att han skall veta, att
vi sådana stadgar utan synd kunna
hålla eller icke hålla, såsom hans
ord lyda. Därföre skall ingen
tänka, att våra lärare hafva antingen
utan orsak rört vid denna sak
eller ock af något hat mot
biskoparne, såsom några falskeligen
mena, utan det har varit storligen
af nöden att undervisa
församlingarna om de villfarelser, som
uppkommit af det missförstånd, som
man allmänt har hafl om samma
människostadgar. Ty evangelium
bjuder oss flitigt drifva den läran
uti Guds församling, som är om
Guds nåd och den rättfärdighet,
som kommer af tron, hvilken lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
