Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Sjette missbruket (27:e art.). Klosterlefvernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Augsburgiska Bekännelsen. <5 Missbr. (27. AH.)
39
stadgar tillagda. Och äro många
emot den gamla kyrkolagen med
dessa band besvärade och bundna,
förrän de äro komna till laglig
ålder. Många hafva ock af okunnig-1
het kommit uti denna klosterlelnad,
hvilka, ehuru till ålder komna,
likväl icke kunnat rätt döma om
sina krafter och förmåga. Dem,
som nu således blefvo i
klosterlöften inväfda och snärjda, hafva
de trugat och tvingat till att blifva
uti samma lefverne, oaktadt många
efter den gamla kyrkolagen kunde
därifrån blifva befriade. Och har
detta mera händt och utförts i
nunne- än i munkkloster, änskönt
man mera hade bort skona
kvinnokönet, därföre att det är
svagare. Denna stränghet har fordom
misshagat många fromma, hvilka
hafva sett, att öfvermagar, unga
flickor och piltar allenast för
födans och uppehällets skull emot
sin vilja gifvits i kloster,
desslikes ock förnummit, huru
olycksaligt detta företag har utfallit för
många och hvad förargelse däraf
förorsakades, så ock uti hurudana
snaror det infört och invecklat
samvetena. De hafva ock tyckt
mycket illa vara, att den gamla
kyrkolagens myndighet uti en
sådan farlig sak alldeles skulle varda
förgäten och föraktad.
Till dessa villfarelser har ock
kommit en sådan mening om
klosterlöftena, hvilken ock fordom
misshagat själfva de munkar, som
något förståndigare voro,
nämligen att de hafva lärt, att
klosterlöftena skulle aktas lika med dopet,
och att med klosterlefverne
förtjäntes syndernas förlåtelse och
rättfärdighet för Gud. Ja, de lärde
tillika, att klosterlefvernet icke
allenast rättfärdigheten för Gud
förtjänte utan ock något mer
för-skyllde, emedan det icke allenast
höll Guds bud utan ock
fullkomnade de evangeliska råden26.
Sålunda intalade de människorna,
att klosterlefnad skulle aktas
mycket bättre och högre än dopet, och
att klosterlefnad vore mera
förtjänstfull än öfverhetens stånd och
predikoämbetet eller ock andra
sådana kall, hvilka dock efter Guds
egen befallning utan någon
själf-diktad gudstjänst göra och
fullkomna sin kallelse. Intet af det
nu är sagdt kan nekas, emedan
man finner det uti deras egna
böcker.
Men hvad skedde mera uti
klostren? Fordom voro klostren
skolor, där man studerade den heliga
skrift och andra bokliga konster,
som för Guds församling nyttiga
äro, och därifrån har man tagit
predikanter och biskopar.
Men nu är där ett helt annat
skick, och är det icke af nöden
sådant uppräkna, emedan det är
för alla kunnigt. Fordom kommo
de tillsamman i kloster, på det
de skulle lära något godt; men
nu föregifva de, att det är ett
sådant lefverne, hvilket stiftadt och
förordnadt är till att förtjäna Guds
nåd och rättfärdighet, ja, de
berömma det som fullkomlighetens
stånd och sätta det vida öfver
alla andra af Gud förordnade
stånd.
Detta har man därföre
uppräknat, men icke af hat eller afund
öfverdrifvit, på det man dess bättre
må förnimma, hvad som är våra
predikanters lära om denna sak.
För det första varder hos oss
lärdt, att det är alla tillåtet gifva
sig i äktenskap, som icke äro
bekvämliga till att vara det förutan,
ty klosterlöftena kunna icke
förstöra eller omintetgöra Guds bud
och ordning. Nu lyder Guds bud
sålunda 1 Kor. 7: «Till att und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
