Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgiska Bekännelsen - Sjunde missbruket (28:e art.). Att biskoparne sammanblandat predikoämbetet och det världsliga regementet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 Angsbnrgiska Bekännelsen. 4. Missbr. (25. Art.)
11, att kvinnorna skola i
församlingen hölja sitt hufvud, och
likaså, att predikanterna icke skola
tala alla på en gång utan
ordentligen hvar efter annan.
Sådana stadgar bör Guds
församling för kärlekens skull, så ock
för fredens, sä vidt hålla, att den
ene icke förargar den andre, på
det att allting må skickligen och
utan buller ske uti Guds
församling, men dock så, att man
därmed ingalunda besvärar
samvetena, så att de skola tro dessa
stadgar vara af nöden till
saligheten, och mena sig synda, när
de öfverträda dem, utan att de
därmed någon förarga; såsom
ingen må säga, att en kvinna
syndar, som utgår med bart och
ohöljdt hufvud, om blott hon
ingen människa därmed förargar.
Sålunda skall man oc.k hålla
söndag, påskdag, pingstdag och
andra sådana helgedagar och
stadgar. Ty de, som säga, att Guds
församling af egen myndighet har
aflagt sabbaten och i stället stiftat
och förordnat söndagen såsom en
nödig ceremoni och gudstjänst,
desamme fara mycket vilse. Ty
den heliga skrift har aflagt
sabbaten och lär, att alla mosaiska
ceremonier väl må bortläggas,
sedan det heliga evangelium är
up-penbaradt vordet. Och likväl,
emedan det var af nöden förordna
sn viss dag, på hvilken folket
kunde veta sig skola församlas, är det
ilart, att Guds församling har
där-;ill förordnat söndagen, hvilken
3ck för den orsakens skull synes
iiera hafva behagat, att folket
skulle hafva ett exempel på den
iristliga friheten och lära sig veta,
itt hvarken sabbatens eller någon
annan dags firande är af nöden
ill saligheten.
Man finner många sällsamma
tvister om lagens förvandling, om
nya testamentets ceremonier, om
sabbatens förändring, hvilka
allasamman hafva sitt ursprung af
den falska meningen, nämligen att
i Guds församling bör vara en
gudstjänst, likformig med den
le-vitiska gudstjänsten, och att
Kristus har befallt sina apostlar och
biskopar upptänka nya
ceremonier, som äro af nöden till
saligheten. Dessa villfarelser insmögo
sig uti Guds församling, när
lärarne icke hafva lärt klart om
den rättfärdighet, som kommer
af tron. Somliga påstå, att man
håller söndagen helig, icke
därföre att det är Guds befallning,
utan likasom det vore Guds
befallning; de föreskrifva ock, huru
vidt man om helgedagarna må
arbeta. Hvad äro sådana
påståenden annat än samvetssnaror?
Ty änskönt de beflita sig om att
lindra sådana stadgar, kan likväl
aldrig någon lindring förnimmas,
så länge den meningen varar, att
stadgarna skola vara af nöden,
hvilken mening måste vara, så
länge man intet vet af den
rättfärdighet, som kommer af tron, och af
den kristliga friheten.
Apostlarne hafva befallt i
Apostlagärningarna, kap. 15, att man
skulle af hålla sig ifrån blod. Men
hvem håller det nu? Likväl synda
de därmed intet, som det icke
hålla, ty apostlarne själfva hafva
icke velat besvära samvetena med
sådan träldom utan hafva förbjudit
det till en tid, på det ingen däraf
skulle förargas. Ty uti det beslut,
som de gjorde, bör man akta på,
hvad som är evangelii oryggliga
vilja. Näppeligen blifver nu någon
j punkt af den gamla kyrkolagen
till fyllest hållen, och många af
j den gamla kyrkolagens punkter
■ blifva dagligen bortlagda, ja, ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
