Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - Till läsaren (at Melanchton)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi el. Försvarsskrift. 49
det var af nöden att tala, på det
att hvar och en må förstå, att
hos oss intet, hvarken i lära eller
ceremonier, är antaget, som är
emot den heliga skrift eller emot
den allmänneliga Guds församling;
ty detta är uppenbart, att vi på
det flitigaste hafva gifvit akt uppå,
att ingen ny eller ogudaktig lära
kunde intränga i våra
församlingar.
Dessa ofvanskrifna artiklar
hafva vi efter eders kejserl. maj:ts
utgifna befallning velat låta utgå,
på det att vår trosbekännelse och
summan af den lära, som hos oss
predikas, må för alla kunnig vara.
Men om någon kan hysa
tvifvelsmål vid denna bekännelse, äro
vi redobogna att af den heliga
skrift gifva vidlyftigare
undervisning.
Eders Kejserliga Majestäts
trogna och underdåniga,
Johannes, Hertig till Sachsen, Kurfurste.
Georgius, Markgrefve till Brandenburg,
Ernestus, Hertig till Lüneburg.
Philippus, Landtgrefve till Hessen.
Johannes Fridericus, Hertig till Saxen.
Franciscus, Hertig till Lüneburg.
Wolffgangus, Furste till Anhalt.
Borgmästare och Råd samt Öfverhet i
Nurnberg.
Borgmästare och Råd i Reutlingen.
Den Augsburgiska Bekännelsens
Apologi eller Försvarsskrift.
Philippus Melanchton,
den kristlige läsaren, hälsa och välsignelse!
Cedan den af våra furstar på
riksdagen i Augsburg ingifna
bekännelsen blifvit offentligen
föreläst, hafva strax några teologer
och munkar däremot ingifvit en
vederläggningsskrift, hvilken,
sedan kejsaren jämväl uti
samtliga furstarnes närvaro låtit den
uppläsa, han begärde, att våra
furstar skulle bifalla och antaga.
Men som de våra hade hört,
att många artiklar däruti voro
ogillade, hvilka de utan sina
samvetens förargelse ej kunde för-
Luth. Kyrkans Bikännelseskri/ter.
kasta, begärde de få en afskrift
af samma vederläggning, hvaraf
de kunde se, så väl hvad
mot-stàndarne hade förkastat, som ock
huru de deras anförda skäl och
orsaker grundligen måtte
vederlägga. Uti en sådan den allmänna
religionen och alla kristliga
samvetens eviga välfärd angående
sak menade de våra för visso, att
motståndarne gärna och
godvilligt skulle åt oss öfverlämna sin
skrift. Men de våra kunde icke
få densamma utan med besvärliga
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
