Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - II. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekännelsens Apol. el. Försvarssky. II. Om rättfärdiggörelsen. fc3
gärningar eller förtjänster utan i
förtröstan på den rätte
öfverste-prästen Kristus, därföre fordrar
han ock tron.
För det tredje säger Petrus uti
Apostlagärn. 10: «Honom bära alla
profeterna vittnesbörd, att hvar och
en som tror på honom, han skall
få syndernas förlåtelse genom hans
namn» *. Huru kunde hfin klarare
och tydligare säga? Syndernas
förlåtelse, säger han, undfå vi
genom hans namn, det är, för hans
skull, och således icke för våra
förtjänsters skull, icke för vår
ångers, ruelses, kärleks, gudstjänsts
eller gärningars skull. Han
tillägger ock: enär vi tro uppå honom.»
Fördenskull så fordrar han ju tron,
ty vi kunna icke Kristi namn
omfatta utan genom tron. Dessutom
åberopar han sig på alla
profeternas enhälliga samtycke och
vittnesbörd. Detta är’ ock att
rätteligen åberopa sig uppå
församlingens myndighet och
trovärdighet, men härom få vi vidare tillfälle
att tala uti artikeln om bot och
bättring.
För det l]ärde så är syndernas
förlåtelse en sak, som oss lofvad
och tillsagd är för Kristi skull;
därföre kan hon icke omfattas och
anammas utan genom tron allena;
ty löftet kan icke emottagas utan
allenast genom tron; Rom. 4:
«Därföre måste det vara af tron, att
det skall vara af nåd och löftet
fast blifva för all säden»**, såsom
ville han säga: om saken berodde
af våra gärningar och förtjänster,
så vore löftet onyttigt och ovisst,
ty vi skulle aldrig kunna för visso
veta, när vi nog eller till fyllest
förtjänt hade, och det kunna
erfarna samveten eller de, som
sådant försökt hafva, lätteligen förstå.
Därföre säger Paulus Gal. 3: «Men
Skriften har allt beslidit under
synd, på det löftet skulle komma
genom Jesu Kristi tro dem som
tro»***. Här förkastar han vår
förtjänst, eftersom han säger, att
alla äro skyldiga och under
synden beslutna, och sedan tillägger
han, att löftet, nämligen om
syndernas förlåtelse och
rättfärdiggörelsen, gifves oss, och tillägger,
huru löftet bör omfattas, nämligen
genom tron. Och är detta skäl
och bevis, som är taget af löftets
natur, hos Paulus det förnämsta,
hvilket ock ofta upprepadt varder.
Ej heller kan någonting upptänkas
eller uppdiktas, hvarmed detta
Pauli skäl kan omkullkastas.
Fördenskull må icke fromma hjärtan
och samveten låta sig ifrån denna
meningen förledas eller fördrifvas,
att vi allenast genom tron
syndernas förlåtelse undfå för Kristi skull;
ty häruti hafva de en viss och
fast tröst emot syndens
förskräckelser, den eviga döden och alla
helvetets portar.
Emedan vi genom tron allena
syndernas förlåtelse och den
Helige Ande undfå, så varda vi då
genom tron allena för Gud
rättfärdigade; ty de, som med Gud
försonade äro, de hållas för
rättfärdiga och för Guds barn, icke
för deras egen renhets skull utan
genom Guds barmhärtighet för
Kristi skull, om de denna
barmhärtighet med tron anamma.
Därföre betygar Skriften, att »vi
genom tron för Gud rättfärdiga
räknade varda» †. Vi vilja fördenskull
här anföra de vittnesbörd, som
klarligen betyga, att tron är själfva
rättfärdighetén, hvarigenom vi för
Gud rättfärdiga räknade varda,
nämligen icke därföre att hon i
* Apostlagärn. 10. 4a " Rom. 4: 16.
*•• Gal. 3: 22. † Rom. 3: 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
