Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 84
som fullkomligen fruktar och
älskar Gud? Ho är den, som med
fullkomligt tålamod upptager de
af Gud skickade bedröfvelser?
Huru mången är det icke, som
råkar i tvifvelsmål, om icke
människornas gärningar och
förehafvanden styras så mycket af slumpen
som af Guds styrelse och försyn?
Är det icke mången, som tviflar,
om han kan utaf Gud bönhörd
blifva? Är det icke mången, som
det förtryter, att de ogudaktiga
njuta större förmåner än de
gudfruktiga, och att de gudfruktiga
förtryckas af de ogudaktiga?
Hvilken är väl, som fullgör sin kallelse,
som älskar sin nästa såsom sig
själf, som ock icke understundom
frestas af den onda lustan och
begärelsen? Paulus själf tillstår
ju och säger: »Det goda, som jag
vill, det gör jag icke; utan det
onda, som jag icke vill, det gör
jag»*. Ja: »Så tjänar jag nu Guds
lag med hågen; men med köttet
tjänar jag syndens lag» **. Här
bekänner han uttryckligen, att han
tjänar syndens lag. Och David
säger: »Gack icke till doms med
din tjänare, ty för dig varder ingen
lefvande rättfärdig» ***; så att
ehuru han var en Guds tjänare,
så afbeder han dock Guds
rättfärdighets dom. Därföre säger han
ock annorstädes: »Säll är den
människa, som Herren icke
tillräknar missgärning» †.
Fördenskull låder alltid synden vid oss
uti denna vår svaghet och
skröplighet, som oss tillräknas kunde,
hvarom han strax därefter säger:
»För detta skola alla heliga bedja
dig i rätt tid» ††. Här visar han,
att jämväl de heliga böra bedja
om syndernas förlåtelse. Därföre
äro de visserligen mer än blinda,
som mena, att köttets lustar och
begärelser icke äro någon synd,
hvarom Paulus säger: »Köttet har
begärelse emot anden och anden
emot köttet» ty köttet
misströstar på Gud, förtröstar uppå
de närvarande tingen och söker
mänsklig hjälp uti sin bedröfvelse
och motgång, ja, äfven emot Guds
heliga vilja, flyr för korset och
anfäktningarna, hvilka det för Guds
ords och befallnings skull tåligen
borde draga och lida, ja, det tviflar
ock uppå Guds barmhärtighet m.
m. Emot sådana rörelser och
begärelser strider och kämpar den
Helige Ande uti våra hjärtan, på
det han dem dämpa och döda må
samt nya andliga rörelser hos oss
uppväcka. Men vi vilja härom
längre fram flera vittnesbörd samla
och anföra, ehuruväl de allestädes
förekomma, icke allenast uti den
heliga skrift utan ock hos
k3?rko-fäderna.
Augustinus talar förträffligt
härom, då han säger: »Alla Guds bud
och befallningar blifva då
uppfyllda eller tillfyllestgjorda, när det,
som vi icke hålla eller göra kunna,
tillgifvet och förlåtet varder». Han
fordrar fördenskull tron jämväl uti
de goda gärningarna, att vi tro
skola, att vi för Kristi skull för
Gud behagliga äro, och att
gärningarna icke i sig själfva värdiga
äro att Gud behagliga vara.
Hiero-nymus säger ock emot
pelagia-nerna: »Då äro vi fördenskull
rättfärdiga, när vi bekänna, att vi
stora och grofva syndare äro, och
vår rättfärdighet beror icke af vår
egen förtjänst utan af Guds nåd
och bartnhärtighet. Så bör
fördenskull tron vara tillstädes uti detta
vårt påbegynta fullbordande af
lagen, så att vi fast däruppå för-
* Rom. 7: 19. ** Rom. 7: 25. Ps. 143: 2. † Ps. 32: 2. †† Ps. 32:6. ††† Gal. 5:17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
