Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
att öfva sig uti Andens frukter,
på det de icke skulle förlora den
Helige Ande. Våra motståndare
handla här förvändt. De anföra
detta enda språk, hvaruti Paulus
lär om trons frukter; men de gå
många flere Skriftens vittnesbörd
förbi, hvaruti det talas om sättet,
huru vi för Gud rättfärdiga varda.
Dessutom uti alla de Skriftens
språk, som handla om tron, så
tillfoga de alltid en påminnelse,
att desamma böra förstås om en
sådan tro, som med kärlek
förenad är; men här anföra de ingen
påminnelse därom, att äfven tron
är nödig, genom hvilken vi för
Kristi skull hållas för rättfärdiga.
På det sättet utesluta våra
vedersakare Kristus ifrån
rättfärdiggörelsen och lära allenast lagens
rättfärdighet. Men vi återvända
till det från Paulus anförda
språket. Ingen kan häraf sluta till
något mera, än att kärleken är
nödvändig, och det tillstå likaledes
vi. På samma sätt är det ju
nödvändigt att icke stjäla; men huru
illa skulle icke de bära sig åt,
som häraf ville sluta, att emedan
det är nödvändigt att icke stjäla,
man därföre skulle blifva
rättfärdigad därigenom att man icke
stjäl; ty rättfärdiggörelsen består
icke däruti, att en viss gärning
blifver med ynnest upptagen, utan
där måste hela människan med
nåd ansedd blifva; och på sådant
sätt är detta Pauli språk oss icke
emot, allenast våra vedersakare
däri icke inflicka hvad dem lyster
och behagar. Ty icke säger
apos-telen, att kärleken gör oss
rättfärdiga, utan om jag icke hade
kärleken, så vore jag intet, det är, då
måste tron vara utslocknad, huru
stor hon än tillförene varit hafver.
’Icke säger han, att kärleken
öfver-•vinner syndens och dödens för-
skräckelser, att vi kunna sätta vår
kärlek emot Guds vrede och dom,
att vår kärlek gör Guds lag till
fyllest, att vi utan medlaren
Kristus hafva en tillgång till Fadren
genom vår kärlek, eller att vi
genom vår kärlek undfå den af oss
lofvade rättfärdigheten och
syndernas förlåtelse. Apostelen
nämner icke ett ord om allt detta; han
säger icke, att kärleken gör oss
rättfärdiga, ty vi varda ju
rättfärdiga endast på det sättet, att vi
genom tron emottaga medlaren
Kristus och hålla för fast, att Gud
för Kristi skull är oss nådig; och
alltså bör icke någon
rättfärdiggörelse så uppdiktas, att
medlaren Kristus därifrån utesluten
varder. Om Kristus icke är oss
nödvändig, och om vi med vår
kärlek kunna öfvervinna döden, om
vi ock genom vår kärlek förutan
medlaren Kristus hafva en fri
tillgång till Gud, så må våra
motståndare kasta bort löftet om
Kristus och alldeles afskaffa de
evangeliska nådelöftena. Våra
motståndare stympa de flesta
Skriftens språk och inflicka sina
meningar däri men hämta icke rätta
meningen däraf. Sannerligen detta
språk har ingen olägenhet med
sig, om vi allenast lämna den
ut-tydning, som motståndarne af sig
själfva tillägga det, hvarmed de
visa, att de hvarken förstå, hvad
rättfärdiggörelse är eller huru den
sker. Så snart korintierna hade
blifvit rättfärdigade genom tron
på Kristus, så hade de ock
undfått många härliga gåfvor. Uti
dessa gåfvors öfvande hade de,
som det gemenligen plägar ske, i
begynnelsen en stor ifver; men
sedan begynte uppkomma ibland
dem trätor och oenighet, såsom
Paulus ock betygar, att de begynte
förkasta dem, som rätta apostlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
