Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 93
och lärare voro. Därföre straffar
han dem och förmanar dem ånyo
till en kristlig kärlek och enighet,
och ehuru nödvändig den är, så
vore det dock dåraktigt till att
tänka, att vi skulle kunna blifva1
rättfärdiga genom de gärningar,
som höra till den andra taflan
eller kärleken till vår nästa; ty
därmed hafva vi ju att skaffa med
människor och icke egentligen
med Gud. Men uti
rättfärdiggörelsen måste man hafva att göra
med Gud, där måste hans vrede
stillas och ett förkrossadt
samvete tillfredsställas. Sådant allt
sker icke genom den andra taflans
gärningar.
Våra motståndare invända än
vidare, att kärleken sättes framför
tron och hoppet; ty Paulus säger:
»Men störst ibland dem är
kärleken.»*. Nu är det ju billigt, att
den dygd eller kraft, som är störst
och ansenligast, måtte göra oss
rättfärdiga; svar: ehuruväl Paulus
jämväl på detta ställe egentligen
talar om kärleken till vår nästa
och gifver tillkänna, att kärleken
är den största, förty hon har de
flesta frukter med sig, tron och
hoppet ha allenast att göra med
Gud, men kärleken visar sig ibland
människorna på jorden, gör
mycket godt och har mycket att
uträtta och beställa; så medgifva vi
dock gärna motståndarne, att
kärleken till Gud och vår nästa är
den största kristliga dygd; förty
detta är det yppersta och största
budet: »Du skall älska Herren
din Gud af allt ditt hjärta och
af all din själ och af all din
håg»**. Men huru kunna de
häraf sluta, att kärleken gör oss
rättfärdiga? Jo, säga de, den
största dygd, skall ju rättfärdiga; men
de borde därjämte komma ihåg,
att som icke ens det yppersta
och största budet i lagen gör
oss rättfärdiga, alltså kan icke
heller den yppersta lagens dygd
göra oss rättfärdiga; utan den
gudomliga kraft gör oss
rättfärdiga, som emottager Kristus, som
meddelar oss Kristi förtjänst, och
medelst hvilken vi undfå nåd och
frid af Gud. Men denna kraften
är tron; ty, såsom ofta sagdt är,
så är tron icke allenast en
kunskap utan mycket mer en åtrå
och längtan att vilja mottaga eller
anamma det, som uti löftet om
Kristus erbjudes. Men äfven
denna lydnad för Gud — att vilja
mottaga det erbjudna löftet — är icke
mindre en gudstjänst än kärleken.
Gud fordrar det utaf oss, att han
utaf oss måtte trodd blifva, han
vill ock, att vi allt godt af honom
skola af nåd undfå, och förkunnar
detta vara en sannskyldig
gudsdyrkan.
Men våra motståndare tillägna
kärleken rättfärdiggörelsen, förty
de lära allestädes lagens
rättfärdighet och fordra densamma. Vi
kunna ej heller neka, att ju
kärleken är det högsta lagens verk;
och den mänskliga visheten ser
allenast på lagen och söker
däruti rättfärdigheten; hvarföre ock
skolastikerna, dessa stora och
djupsinniga lärare, det högsta
lagens verk så högt prisa och
berömma, att de samma verk
rättfärdiggörelsen tillägna. Men som
de af mänsklig vishet beklagligen
bedragna varit, hafva de icke sett
Moses aftäckta utan betäckta
ansikte såsom fariseerna, filosoferna
och muhammedanerna. Men vi
predika och berömma evangelii
galenskap, uti hvilket en annan
* 1 Kor. 13: 13. ** Matt. C2: 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
