Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
rättfärdighet uppenbarad är,
nämligen att vi för Kristi, den rätte
försonarens, skull rättfärdiga
räknade varda, när vi tro, att Gud
är oss för Kristi skull nådig. Vi
veta väl, huru långt denna lära
är skild ifrån förnuftets och lagens
lära; vi veta väl, att lagens lära
om kärleken mycket ansenligare
är för världen, ty hon kallas
vishet. Men vi skämmas icke vid
evangelii galenskap, hvilket vi för
Kristi namns pris och äras skull
försvara, och bedja Kristus, att
han med sin Helige Ande ville
hjälpa oss, att vi må kunna
densamma uppenbara och förklara.
Våra motståndare hafva ock uti
sin vederläggningsskrift dettaPauli
språk emot oss anfört: »Kärleken
är fidlkomlighetens band» *. Häraf
vilja de sluta, att kärleken
rättfärdigar, efter det han gör oss
fullkomliga. Ehuruväl man här
på mångahanda sätt om
fullkomligheten svara kunde, vilja vi dock
allenast Pauli mening enfaldeligen
förtälja och förklara. Det är
ofelbart, att Paulus jämväl här talar
om kärleken till vår nästa. Och
icke må någon tänka, att Paulus
hellre har tillägnat
rättfärdiggörelsen eller fullkomligheten för Gud
åt den senare taflan s gärningar
än åt den förras. Och om
kärleken gör oss fullkomliga, så hafva
vi fördenskull icke behof af
försonaren Kristus, förty tron
omfattar allenast försonaren Kristus.
Men detta är ganska långt ifrån
Pauli mening, som aldrig låter
försonaren Kristus utesluten varda.
Han talar fördenskull icke om
någon persons fullkomlighet utan om
hela menighetens eller
församlingens enighet. T3’ därföre säger
han, att kärleken är ett band eller
sammanknippande, gifvande
därmed tillkänna, att han talar om
flera församlingens ledamöters
förknippande och förening
sinsemellan. Ty såsom uti alla hus och
familjer, uti alla riken och
församlingar enigheten bör genom
inbördes tjänstaktighet och vänlighet
underhållas och friden icke kan
bibehållas, så framt icke
människorna några fel och svagheter
sinsemellan med hvarannan
öfverse, eftergifva och förlåta; alltså
bjuder Paulus, att kärleken skall
vara uti församlingen för att
bibehålla enigheten, som öfverskvler
och fördrager, om så behöfves,
brödernas gröfre eller mindre
anständiga seder, som öfverskyler
några mindre fel och brister, på
det icke församlingen må söndra
sig uti åtskilliga skiljaktighet er och
biläror, hvaraf hat och kätterier
uppkomma.
Ty enigheten måste ock
nödvändigt splittras, när antingen
biskoparne pålägga folket svårare ok
och bördor och icke göra afseende
på folkets svagheter. Äfven
uppkomma söndringar, när folket eller
åhörarne allt för hårdt och vidrigt
döma om lärarnes seder eller
förakta lärarne för några ringa
förseelsers eller svagheters skull,
hvarefter de sedan söka sig så
väl en annan lära som andra
lärare. Men tvärt om varder
fullkomligheten, det är enigheten, uti
församlingen bibehållen, när de
starka fördraga dem, som svaga
äro, när åhörarne öfverse med
några små svagheter, som kunna
finnas uti lärarnes lefverne och
seder, och när biskoparne och
lärarne efter lägenheten tillgifva
och förlåta några sina åhörares
mindre fel och förseelser. Om.
* Kol. 3:14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
