Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
skillnad emellan en död och en
lefvande tro. Den döda, säger han,
är den, som icke föder goda
gärningar af sig; men den lefvande,
säger han, är den, som föder goda
gärningar af sig. Men nu hafva vi
ofta visat, hvad vi mena med tro;
ty vi tala icke om någon fåfäng
eller blott kunskap, såsom
djäflar-ne jämväl hafva, utan om tron
eller den förtröstan, som fördrifver
samvetets ångest och upprättar
och tröstar de bedröfvade själar
och förskräckta hjärtan. En sådan
tro är icke en så lätt och ringa
ting, som våra motståndare inbilla
sig, ej heller härrör hon af
mänsklig förmåga, titan hon är Guds
kraft uti hjärtat, hvarigenom vi
varda lefvande gjorda, hvarigenom
vi döden och djäfvulen öfvervinna,
såsom Paulus säger till koloss.,
att tron är verkande genom Guds
kraft och öfvervinner döden: »/
hvilken I ock uppståndna ären
genom tron, den Gud verkar»*.
Emedan denna tro är ett nytt
lif, så föder hon ock nödvändigt
af sig nya rörelser och gärningar;
därföre säger ock Jakob rätteligen,
att vi icke genom en sådan tro
rättfärdiga varda, som är utan
gärningar. Men fastän han säger, att
människan varder rättfärdig
genom tron och gärningarna, så
säger han dock visserligen icke, att
vi genom gärningarna födas på
nytt; ej heller säger han, att till
en del Kristus är vår försonare
och till en del våra gärningar äro
vår försoning; ej heller beskrifver
han här sättet, huru vi varda
rättfärdiga; utan gifver allenast
tillkänna, hurudana de äro till sinnes,
som redan äro rättfärdiga vordna
och pånyttfödda. Och ordet
rättfärdiggöras betyder på detta ställe
icke att af ogudaktig göras till
rättfärdig, utan det tages här
såsom vid domstolar, att förklaras
för rättfärdig; såsom då apostelen
Paulus säger: »de som göra efter
lagen, de varda rättfärdiga
hållna» **. Såsom nu dessa Pauli ord
icke hafva någon svårighet med
sig, så säga vi ock detsamma om
Jakobs språk, att af gärningarna
rättfärdigas människan och icke
af tron allena; ty den som har
tron och gärningarna, han hålles
ju för rättfärdig. De heligas
gudliga verk äro, som sagdt är,
rättfärdighet och behaga Gud genom
tron, så att Jakob berömmer
allenast de verk, som af tron härflyta,
såsom han klarligen intygar, då
han säger om Abraham: »Ser du,
att tron har medverkat i hans
gärningar» ***. På samma sätt säges
det nu af apostelen Paulus, att de
som göra efter lagen, de varda
rättfärdiga hållna, det är, de hållas för
rättfärdiga, som med hjärtats
förtröstan tro på Gud och sedan hafva
goda frukter, hvilka behaga Gud
genom tron och i det afseendet
skattas för lagens fullbordan. När
man sålunda i enfaldighet fattar
denna sak, så är den i sig själf
klar; men våra motståndare
förmörka densamma genom sina
uppdiktade ogudaktiga tillsatser. Ty
af det anförda språket följer
ingalunda, att gärningarna förtjäna
syndernas förlåtelse, att gärningarna
föda våra hjärtan på nytt, att
gärningarna äro en försoning, att
gärningarna behaga Gud förutan
medlaren Kristus, att gärningarna
behöfva icke Kristi medlareämbete;
intet af allt detta medgifva dessa
Jakobs ord, ehuru våra
motståndare oblygt nog draga denna
slutsats därutaf.
Kol. 2: 12. " Rom. 2: 13. "* Jak. 2: 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
