Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
99
Äfven några andra Skriftens
språk, som handla om
gärningarna, anföras emot oss, såsom Luk. 6:
»Förlåten, så vanuT. ’der
förlåtet»*. Esaias 58: »Bryt åt de
kungliga ditt bröd, och dem, som
eländiga äro, haf uti ditt hus. Då
skall du åkalla, och Herren skall
svara dig» **. Dan. 4: »Gör dig
lös ifrån dina
synder–-genom välgärningar emot de
fatliga»***. Och Matt. 5: »Saliga äro
de som äro andligen fattiga, ty
himmelriket hör dem till.» Och:
»Saliga äro de barmhärtiga, ty
dem skall ske barmhärtighet» †.
Äfven dessa språk skulle icke
medföra någon olägenhet, om icke
våra vedersakare af sitt lade
något därtill. Ty här inbegripas
tvenne stycken: det ena är lagens
och bättringens predikan, som
både straffar dem, som illa göra,
och befaller dem att göra det som
godt är; det andra är löftet, som
tillagdt är. Icke står här, att
synderna förlåtas förutan tro eller att
själfva gärningarna äro en
försoning. Och när vi predika lagen,
böra vi alltid gifva akt på tvenne
ting, nämligen både att vi icke
kunna hålla lagen, om vi icke
tillförene genom tron på Kristus
på-nyttfödda äro, såsom Kristus själf"
säger: »Utan mig kunnen I intet
göra» ††, och fastän vi kunna göra
några utvärtes gärningar, så böra
vi likväl alltid hålla oss vid den
allmänna regeln, som uttyder oss hela
lagen, nämligen att utan tron är
omöjligt täckas Gud †††. Och
därföre måste vi behålla evangelium,
som lär oss, att vi genom Kristus
hafva en fri tillgång till Fadren.
Det står ju fast, att vi icke varda
rättfärdiga genom lagen; ty
hvartill behöfves Kristus eller evan-1
gelium, om allena lagens predikan
gjorde till fyllest? När man då
skall predika bättring, så fordras
icke lagen allenast, som straffar
synderna, »ty lagen kommer vrede
åstad», anklagar oss och
förskräcker våra samveten; utan om våra
förskräckta samveten skola gifva
sig tillfreds, så måste de tillika få
höra evangelii röst, hvaruti oss
tydligen tillsäges syndernas
förlåtelse. Och därföre är det nödigt,
att evangelii predikan tillägges,
nämligen att synderna förlåtas för
Kristi skull och att vi endast och
allenast genom tron på Kristus få
syndernas förlåtelse. Om
motståndarne utesluta evangelium om
Kristus ifrån bättringen, så må man
med rätta hålla dem för
försmädare emot Kristus.
Fördenskull när profeten Esaias
uti sitt 1 kap. predikar om
bättringen och säger: »Vänden igen
af det onda; lären göra det godt
är, faren efter det som rätt är;
hjälpen de förtryckta; skaffen de
faderlösa rätt och hjälpen änkans
sak! Så kommen då sedan och
låtom oss gä med hvarannan
tillrätta, säger Herren. Om edra
synder än vore blodröda, så skola de
dock varda snöhvita, och om de
än vore såsom rosenfärg, så skola
de dock varda såsom en ull» *†; så
förmanar han icke allenast
därmed till en sann bot och bättring
utan tillägger ock löftet; ty eljest
hade det varit onödigt att om dessa
gärningar påminna, nämligen att
hjälpa de förtryckta, skaffa de
faderlösa rätt m. m.; ty i
begynnelsen säger han: Vänden igen af det
onda, hvarmed han straffar
hjärtats ogudaktighet och fordrar tron;
ej heller säger profeten, att vi
genom dessa gärningar: att hjälpa
• Luk. 6: 37. " Es. 5& 7, 9. " Dan. 4: 24. † Matt. 6: 3, 7. †† Joh. 15:5. ††† Hebr. 11:
*† Es. 1: 16, 17, 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
