Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
de förtryckta, skaffa de faderlösa
rätt — kunna förtjäna syndernas
förlåtelse af blotta gärningarna
förutan tron; utan han befaller, att
man skall göra sådana gärningar,
enär de nödiga äro uti ett nytt
lefverne. Emellertid så vill han
dock, att syndernas förlåtelse skall
med tron anammas och
emottagas, och därföre tillägger han
själfva löftet. Samma mening
skola vi ock hafva om alla andra
sådana Skriftens språk. Kristus
predikar om bättringen, då han
säger: »Förlåten», och tillägger
strax löftet: »så varder eder
förlåtet» *. Men han säger icke, att
vi genom denna vår gärning, då
vi förlåta, förtjäna syndernas
förlåtelse af blotta gärningens
värdighet, utan han fordrar ett nytt
lefverne, som visserligen nödigt
är; emellertid så vill han dock,
att syndernas förlåtelse skall
genom tron undfås och emottagas.
Äfvenså när Esaias säger: »Bryt
åt de hungriga ditt bröd» **, så
fordrar han ett nytt lefverne; icke
heller talar profeten där om
denna enda gärning allenast utan om
hela bättringen, som själfva
sammanhanget gifver tillkänna, och
vill dock, att vi genom tron
syndernas förlåtelse undfå skola; ty
den läran står fast och orygglig,
så att inga helvetets portar"kunna
vara henne öfvermäktiga, att
lagens predikan gör icke till fyllest
uti predikan om bättringen, ty
»lagen kommer vrede åstad» och
anklagar oss alltid; utan evangelii
predikan bör ock nödvändigt
till-läggas, som lär, att syndernas
förlåtelse varder oss gifven, om vi
tro, att synderna blifva oss
förlåtna för Kristi skull. Hvartill vore
oss eljest evangelium, hvartill vore
oss Kristus nödig? Denna lära
böra vi alltid hafva för ögonen,
på det hon må kunna sättas emot
dem, som förkasta Kristus, utplåna
evangelium och vrida och vränga
skrifterna efter mänskliga
meningar och tankar, som skulle vi köpa
oss syndernas förlåtelse för våra
egna verk och gärningar.
Således bör man ock uti Daniels
predikan inbegripa tron. Ty
Daniel ville icke, att konung
Nebukadnezar skulle allenast gifva
allmosor, utan han fordrar här hela
bättringen, då han säger: »Gör dig
lös ifrån dina synder genom
rättfärdighet och ledig ifrån dina
missgärningar genom välgärningar
emot de fattiga, så har han
tålamod med dina synder» ***; det är,
om du vill blifva lös ifrån dina
synder, så måste ditt hjärta och
dina gärningar ändrade varda; men
detta kan ju icke ske utan genom
tron. Äfven Daniel talar här
mycket om den rätte Gudens dyrkan
i Israel och gör konungen
uppmärksam icke allenast på att öfva
välgärningar emot de fattiga utan
ock mycket mer på tron. Och
häraf härleder sig konungens
härliga bekännelse om Israels Gud,
att »det är ingen annan Gud, som
så hjälpa kan som denne» †. Uti
Daniels predikan märkas således
tvenne stycken: ett att han lär
om ett nytt lefverne och dess
gärningar, och det andra att konungen
får löfte om syndernas förlåtelse;
och detta löfte är icke lagens utan
själfva evangelii predikan, som
Daniel visserligen velat skulle med
tron anammas. Ty Daniel visste,
att syndernas förlåtelse var
utlofvad uti Kristus icke allenast för
israeliterna utan ock för alla
hedningar; ty eljest hade han icke
* Luk. 6: 38. ** Es. &8: 7. Dan. 4: 24. † Dan. 3: 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
