Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belt. Apol. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan. 103
säges: » Vill du ingå till lifvet, så
håll budorden» *, så bör man veta,
att budorden icke kunna utan
Kristus hållna varda ej heller behaga
Gud förutan Kristus. Således
tillägges ock det största och
yppersta lagens löfte uti tio Guds bud
till det första budet, där Gud säger:
»Jag gör barmhärtighet uppå
mång tusende, som mig hafva kär
och hålla mina bud»**. Men denna
lag kan icke hållas förutan
Kristus, ty den anklagar alltid
samvetet, som icke gör lagen till fyllest
och därföre flyr för Guds dom
och lagens straff: »Ty lagen
kommer vrede åstad» ***. Men då håller
det lagen, när det hör, att Gud
blifver försonad med oss för Kristi
skull, änskönt vi icke kunna göra
lagen till fyllest. Med denna tro
omfattas medlaren Kristus, och då
blifver hjärtat tillfredsställdt,
begynner att älska Gud och hålla
lagen och vet nu, att det behagar
Gud för medlaren Kristi skull,
ehuruväl den påbegynta lagens
fullbordan är långt ifrån
fullkomligheten och är ganska svag och
oren. Så skall man ock döma om
bättringens predikan; ty ehuruväl
skolastikerna ej hafva uti läran
om bättringen talat det ringaste
ord om tron, så hålla vi dock före,
att ingen ibland våra motståndare
är så galen och ursinnig, att han
nekar, att aflösningen är en
hug-nelig och tröstelig evangelii röst,
som äfven med tron bör omfattas,
på det hon det förskräckta
samvetet åter upprätta må.
Fördenskull så fordrar läran om
bättringen, emedan hon ej allenast
befaller nya gärningar utan ock
tillsäger oss syndernas förlåtelse,
nödvändigt tron; förty syndernas
förlåtelse varder ej mottagen utan
genom tron. Därföre bör man
alltid uti de språk, som tala om
bättringen, förstå, att icke allenast
gärningarna utan tron jämväl
erfordras, såsom uti Matt. 6: »Om
I förlåten människorna deras brott,
så förlåter ock eder himmelske
Fader eder» †. Här fordras en
gärning och tillägges jämväl löftet
om syndernas förlåtelse, men
detsamma undfås icke för själfva
gärningens skull utan för Kristi skull
genom tron, såsom Skriften
annanstädes på många ställen
vittnar; såsom uti Apostlagärn. 10:
»Honom bära alla profeterna
vittnesbörd, att hvar och en som tror
på honom, han skall få sy ndernas
förlåtelse genom hans namn» ††.
Och 1 Joh. 2: »Eder skola
synderna förlåtna varda för hans namns
skull" †††. Ef. 1:»I hvilken vi hafva
förlossning genom hans blod,
syndernas förlåtelse efter hans nåds
rikedomar» *†. Men hvad behöfva
vi väl många Skriftens vittnesbörd
anföra? Detta är evangelii egen
röst, att vi för Kristi skull och
icke för våra gärningars skull
undfå syndernas förlåtelse genom
tron. Denna evangelii röst vilja
våra vedersakare gärna
undertrycka och förmörka, i det de illa
uttyda och i en vrång mening
förvända de Skriftens språk, som
innehålla lagens eller
gärningarnas lära. Ty det är sant, att uti
läran om bättringen fordras
gärningarna, emedan där fordras
visserligen ett nytt lefverne; men här
tillflicka våra motståndare helt illa
sin villfarande mening, att vi
genom dessa gärningar förtjäna
syndernas förlåtelse eller
rättfärdiggörelsen. Dock binder Kristus ofta
löftet om syndernas förlåtelse
till-i sammans med de goda gärning-
- Matt. 19: 17. " 2 Mos. B. 20: 6. *" Rom. 4: 15. † Matt. 6:14. †† Apostlagärn. 10: 43.
††† 1 Joh. 2: 12. *† Ef. 1: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
