Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - III. Om kärleken och lagens fullbordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 B ek. Ap. el. Försv. III. Om kärleken o. lagens fullbordan.
de mänskliga gärningarna det pris
och den heder, som Kristus allena
tillhöra, samt för samveten
antingen till förmätenhet eller till
förtviflan. Men vår lära förmoda vi
att alla fromma och gudfruktiga
hjärtan lätteligen skola förstå; vi
förmoda ock, att densamma skall
bringa alla förskräckta samveten
en rik och hälsosam tröst och
hug-svalelse. Ty att våra motståndare
bespotta oss och säga, att många
ogudaktiga, ja ock själfva
djäflar-na hafva tron, däremot hafva vi
ofta tillförene sagt, att vi här tala
om tron på Kristus, det är om
den tro, som syndernas förlåtelse
omfattar och anammar, om den
tro, som sannfärdeligen och af allt
hjärta bifaller och håller sig till
Guds nådelöften uti Kristus. Detta
sker icke utan en svår kamp och
strid uti människornas hjärtan. Det
kunna ock alla kloka och
förståndiga människor lätteligen afgöra,
att den tro, som tror, att vi af Gud
med nåd ansedda varda, som tror,
att synderna varda oss förlåtna,
som tror, att vi af Gud bönhörda
varda, är icke någon mänsklig
eller naturlig utan en alldeles
öf-vernaturlig kraft och verkan; ty
ett mänskligt sinne tror icke
sådant af sig själft om Gud.
Fördenskull hafva hvarken de
ogudaktiga eller djäflarna den tro,
hvarom vi här tala.
Om dessutom någon sofist
kommer fram med en sådan listig
slutkonst och säger: Det som skall
rätt-färdiggöra, det bör vara uti
människans vilja; tron är uti
människans förstånd och icke uti viljan;
därföre gör icke tron rättfärdig;
så är däruppå så mycket lättare
att svara, som de själfva uti
skolorna bekänna, att viljan regerar
öfver förståndet, så att det bifaller
Guds ord. Och vi säga ännu
tydligare: Såsom syndens och dödens
förskräckelser äro icke allenast
förståndets tankar utan jämväl
viljans förskräckliga rörelser,
hvilken flyr för Guds dom; alltså,är
tron icke allenast en kunskap uti
förståndet utan ock en förtröstan
uti viljan, det är, hon består
däruti, att hon har en lust och åtrå
till att emottaga det, som uti löftet
tillbjudes, nämligen försoningen
och syndernas förlåtelse. Så
brukar Skriften det ordet tro, såsom
detta Pauli språk vittnar: »Medan
vi nu rättfärdiga vordna äro af
tron, hafva vi frid med Gud»*.
Det ordet rättfärdiga eller
rättfär-diggöra betyder här, såsom det
vid världsliga domstolar plägar
brukas, att frigöra eller frisäga
någon, som beskylld eller
anklagad är, och honom för rättfärdig
förklara, men icke för hans egen
utan för en annans rättfärdighets
skull, nämligen Kristi, hvilken
annans rättfärdighet meddelas eller
tillägnas oss genom tron.
Fördenskull, emedan vår rättfärdighet på
detta ställe är en annans
rättfärdighets tillägnande, så bör man
här annorlunda tala om
rättfärdigheten, än då vi uti filosofien eller
för en världslig rätt eller
domstol söka våra egna gärningars
rättfärdighet, som visserligen
härröra af viljan. Därföre säger
Paulus 1 Kor. 1: »Af hvilken I ock
ären i Krislus Jesus, den oss af
Gud är gjord till visdom och till
rättfärdighet och till helgelse och
till förlossning»**. Och uti 2 Kor.
5: »Den där af ingen synd visste,
honom har han för oss gjort till
synd, på det vi skulle varda Guds
rättfärdighet genom honom»***.
* Rom. 5: 1. " 1 Kor. 1: 30. *** 2 Kor. 5: 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
